Iband..
Så blir man bara så less på allt och ingenting. Så känner jag nu. Ledsen.
Jag är lycklig i mitt liv, jag ska gifta mig med mannen jag älskar mest av allt!
Jag har 2 underbara hundar som alltid får mig att le och kärleken är obeskrivlig.
Jag är nöjd med mig själv, visst har jag mina bra och dåliga dagar som alla har, men i det stora hela så trivs jag med att vara just MIG.
Men ibland känns det som inte en enda själ kan förstå att jag inte alltid springer runt med ett leende på läpparna,
Jag kastas tillbaka till historian, till det som skett tidigare och då kan jag bli deppig. Som nu, nu är det lite jobbigt, men det går över. Har haft en toppen dag men nu framåt kvällen så kände jag hur jag blev ledsen inom mig..
Och arg också för att en bilist prejjade av Stefan från vägen i 70km/ h .. En ruskigt otäck olycka, och idioten som körde bilen stannade inte ens. Stefan klarade sig SOM TUR ÄR ,med några läskiga skrapsår som jag har gjort rent och plåstrat om.. <3
Nu sitter jag här i soffan och skriver, men jag vet egentligen inte vad jag ska skriva.. blää jag vill bara gråta, fasiken va jobbigt det är att känna och må såhär :( Nej nu får jag skärpa till mig, upp med hakan, Zanna! :)
Ja detta var väl inget roligt inlägg att läsa kanske.. förlåt för det.
Jag är lycklig i mitt liv, jag ska gifta mig med mannen jag älskar mest av allt!
Jag har 2 underbara hundar som alltid får mig att le och kärleken är obeskrivlig.
Jag är nöjd med mig själv, visst har jag mina bra och dåliga dagar som alla har, men i det stora hela så trivs jag med att vara just MIG.
Men ibland känns det som inte en enda själ kan förstå att jag inte alltid springer runt med ett leende på läpparna,
Jag kastas tillbaka till historian, till det som skett tidigare och då kan jag bli deppig. Som nu, nu är det lite jobbigt, men det går över. Har haft en toppen dag men nu framåt kvällen så kände jag hur jag blev ledsen inom mig..
Och arg också för att en bilist prejjade av Stefan från vägen i 70km/ h .. En ruskigt otäck olycka, och idioten som körde bilen stannade inte ens. Stefan klarade sig SOM TUR ÄR ,med några läskiga skrapsår som jag har gjort rent och plåstrat om.. <3
Nu sitter jag här i soffan och skriver, men jag vet egentligen inte vad jag ska skriva.. blää jag vill bara gråta, fasiken va jobbigt det är att känna och må såhär :( Nej nu får jag skärpa till mig, upp med hakan, Zanna! :)
Ja detta var väl inget roligt inlägg att läsa kanske.. förlåt för det.
Kommentarer
Trackback
