coxiq

Jag blir så knäpp på mig själv ibland.. - Jag och mitt samvete..
Även om någon sviker och sårar mig så grymt hårt gång på gång,
Så vill jag aldrig vara den som gör detsamma tillbaka.
Och när jag väl sätter ner foten och säger - STOPP!
Ja.. Då blir det tyst.. Ett tag..



Sen piper luren och man får ett sms.. Och sen ett till.. Det hugger i mig!
Jag har sagt att jag inte tänker höra av mig mer, att det sista smset var det alldra sista.
Men när jag får dessa mess så känns det plösligt som jag är "tjuven i dramat" - " jag som gör fel som inte svarar"
Visst, klart jag vill svara .. Men är så rädd att det blir samma visa igen och det orkar jag inte heller.
Äh, jag blir helt snurrig i skallen och det svider i både bröst och mage,
Vad är rätt, vad är fel?
- Finns det nåt rätt och fel i detta ens?



Jag är ingen elak människa och definitivt inte en person som vill göra någon besviken eller känna sig bortglömd.
Detta gäller ju självfalllet en person som jag bryr mig om, annars hade jag inte ens suttit här nu.
Men på nåt sätt så känns det som om..
" -Det jag läste nu, det är inte tillräckligt.. "

♥ Sprid kärlek, Vänskap & Lycka omkring er allihopa! ♥


Önskar att det inte var såhär men man måste vara rädd om personer man bryr sig om,
Man måste våga ge lite tillbaka, man måste våga ta en chans.

Jag säger det en gång till,
- Ord är lätta, handlingar är svårare..

Godnatt alla kära läsare och tack för alla söta goa komentarer, blir lika lycklig varje gång :)

Lot´s of Love

 

När jag slår upp mina blå en dag som denna så vill jag bara vända mig om och dra täcket över huvudet igen,
Men det går ju inte med två gofisar som då också vaknar och vill ut.. NI får mig att andas ♥
Jag vet inte varför det var just idag som ångesten tog ett stadigt grepp om mig såfort jag öppnade ögonen,
Det var faktiskt ett bra tag sen nu som jag vaknade med den väntande på sängkanten,
Men där satt den jäveln och väntade på mig! - Just idag..

Bjuder på en bild från igår..


Är nånting på gång att hända som jag innerst inne i vanlig ordning brukar känna på mig?
Nää, jag vill inte veta nånting.
Det är en sån dag då jag bara vill krypa ner i ett svart hål och gömma mig för världen.
Kanske går det över snart, jag hoppas på det, men greppet verkar vara hårt idag.. Puh!
Idag är inte min dag helt enkelt..

En positiv sak med dessa dagar är att jag brukar kunna skriva hur mycket som helst!
Texter och låtar blir klara och jag får ur mig TONVIS med skit, känslor och jag försöker vända ångesten till nå positivt.
Har dock inte försökt mig på nåt än, det kommer av sig själv, kan inte tvinga ur mig nånting,
Men jag vet, jag känner hur det bubblar inom mig, det är dags snart, innan jag spricker.
Vägrar fälla en enda tår, jag absolut vägrar, inte denna gång, nej nej, inge mer nu!

Påtal om ångest och humörsvängningar som går i taket för att sen gå ner i botten,
Var hos läkaren igår..Efter mycket talade fram och tillbaka så gick jag halvt som halvt med på,
Att testa yttligare en ny medicin. - Post Traumatisk Stress - Det är tydligen den nyaste diagnosen. Hmm..*
Det hade jag aldrig nånsin kunnat tänka mig faktiskt.
Tog inte första tabletten igår, vilket jag skulle, jag är allvarligt rädd för dessa mediciner och alla dess biverkingar,
Har nog testat dom flesta och tillslut gavs det upp.. Till nu.. Tog skiten imorse iaf, får väl se om det gör nån skillnad.

Nej, nu ska jag ringa till min älskade mormor och tacka för hennes brev idag..
Jag älskar dig, om du bara kunde ana hur mycket.
Hon hade även skickat med mammas baby-uppgifter och en fin present, bara sådär från ingenstans ♥
Tack Mormor..Tack för att du finns.

Saknar dig mer än nånsin..  Kom tillbaka..

Alla bär omkring på känslor, djupt inom sig.
Vissa delar med sig utav dom, vissa döljer dom.
Det kan handla om precis vad som helst egentligen.
Minnen, kärlek, sorg, förvivlan, lycka.
Ja, precis vad som helst..
Om du läser detta och säger att du inte har några djupa känslor, då lever du i förnekelse.



Jag ska öppna upp mig och berätta för er om en del av dessa känslor jag bär omkring på.
Jag vädjar till alla att inte dömma andra för fort, eller gotta sig i andas smärta,
Isåfall, gör det någon annanstans, men absolut inte här.

Okej, då kör jag på, tar ett djupt andetag och låter mina händer fritt flöda över tangenterna..

Jag bär ständigt omkring på en rädsla, en smärtsam rädsla att inte duga eller räcka till.
Att aldrig nånsin vara tillräcklig, bara precis som jag är, den jag är.
Denna rädsla gör mig väldigt och överdrivet osäker.
Kanske visar jag inte denna sida för många, nej, för det är en av mina djupa känslor.
En rädsla så stor med sådan enorm kraft och makt över mig.
Det styr mig ständigt, i nästan allt jag gör.
Denna känsla har även fått mig att förlora människor som betyder så otroligt mycket för mig,
Och jag kan aldrig förlåta mig själv för att jag lät osäkerheten ta över och svepa bort det jag höll kärt.



Lite i detsamma med denna känsla så växer en ännu större rädsla inom mig,
- Den reser sig, den stegrar.
Tilllit..Jag vågar inte tillåta mig att lita på ett enda ord någon säger till mig.
OM jag en gång låter mig själv lyssna, ta åt mig och känna lycka över några simpla ord,
Så slutar det ändå alltid på samma sätt igen.
Jag är nog ständigt inställd på att bli sårad och sviken.
Så varför då lyssna för att sedan gå i tusen bitar?
Eller varför TRO på vad folk säger då det så lätt kan tas tillbaka?
Ord är lätta att säga, att visa handlingar är svårare.

Jag kräver så gott som aldrig det jag egentligen är värd,
 För jag anser inte att jag förtjänar det.
Önskar mer än allt att någon kunde se mig för den jag är,
 Se igenom allt och rakt in i min själ.

*Jag vet också att det finns nån enstaka person som kan göra detta, se rakt igenom mig.*

Och varför tycker då inte jag att jag förtjänar att vara lycklig och må bra?
- Det har jag inget vettigt svar på.
Tror att jag bannar mig själv så förbaskat för allt som hänt i mitt liv,
För alla förluster, alla svek och framförallt saker jag kunde gjort, men inte gjorde.
Jag vill bara känna mig fri, leva mitt liv på det sätt jag vill göra men jag kan inte.
Tycker inte synd om mig själv, det gör jag verkligen inte, tvärtom! - Jag lever ju!

Men jag anser att detta är ett viktigt ämne att våga ta upp.

Jag hoppas och ber att ni därute som läser detta, att ni har någon som lyssnar er,
På era känslor, rädslor och hjälper er att komma över det och hitta lyckan i livet igen.
Låt ingenting stå i din väg, du är värd allt det fina som du ser omkring dig och som du önskar dig så.
Låt aldrig nånsin någon annan tala om för dig vad du är värd och inte värd, du är alltid värd det bästa! ♥

-Vad du än gör,
..Släpp aldrig taget om den personen som får dig att skratta och må bra..


Jag gjorde det misstaget.

Känslor som snurrar..

* Oälskad
* Tomhet
* Ensamhet
* Förvirring
* Hopplöshet

Äh, va jobbig man kan vara..

Varför känns det så tomt, inombords?
Vad är det som fattas just nu och hur finner jag det?
Jag tog ett beslut, för mitt bästa men det gör väldigt ont nu.
Och jag känner mig bara tom, som ett skal eller ett spöke.

Jag vill vara glad och positiv!
Jag vill ha energi och kraft!
Jag vill vara jag och ingen annan!
Jag vill inte känna såhär mer.

Är lite små rädd för att bli deprimerad igen.
Jag sitter bara här och strirrar känns det som.
Har lite ont i bröstet, säkert ångest, bort med den, tack!
Gör det som ska göras och sen inte så mycket mer.
Känns hemskt ensamt i denna känsla.

Hoppas det släpper snart, imorgon ska jag jobba, då vill jag vara mitt glada jag!



Livet är inte alltid rättvist och absolut inte ens dans på rosor..

Hoppas ni mår superbra allihopa och har en trevlig helg!
Vet inte hur mkt bloggande jag kommer hinna med eftersom jag jobbar hela helgen.

Kram på er!♥

Just nu känner jag sådan fruktansvärt ilska, upp över mina öron!
Samtidigt som jag blir ledsen besviken och nästintill äcklad utav en del beteenden!
Hur tänker man? Hur kan man agera på detta sätt emot någon som inte vet varför den blir straffad?!

Jag skäms för detta,(Trots att jag ej gjort nåt) jag mår fysiskt illa och tårarna tränger på.
 - Det här var bara är för mycket!
Tål inte detta och jag mår så dåligt över att jag såg detta, jag bryter samman..
Smärtan innanför mitt bröst är helt obeskrivlig, hjärtat brister.
Är jag för känslig? Nej, det tror jag inte, kanske lite känsligare än andra bara.

Nej nu ska jag gå en promenad och få ur mig allt,
ilskan, besvikelsen och denna äcklande känsla jag har i min kropp.

Ursch, nu gråter jag också.. Gud jag är så känslig, jag måste verkligen gå nu.

************************************************************************************************

Nu tar vi oss en ordentligt lugn och härlig promenad tillsammans vi tre..♥

Jag älskar er mina tokiga underbara gryn, ni betyder allt! ♥


Ha det bra allihopa och var rädd om varandra!

Jag sitter här och klickar mig runt på olika bloggar,
Läste nyss ett inlägg som gjorde mig väldigt glad! - Det var på tiden..

Men sen slår saknaden till,
Jättejobbigt..
Saknar mejlen, komentarerna och förståelsen.
Egentligen så känner jag inte personen privat eller IRL men ändå.
Hon kom till att betyda en hel del för mig, en vänskap på håll och det gör ont att läsa när hon är ledsen,
När hon känner sig ensam och besviken, sårad och arg.


Jag vill kunna finnas där för henne men jag får inte göra det,
 - pga en person som inte ens existerar in mitt liv längre.
Det smärtar i mitt bröst,
Och jag känner mig maktlös.


Jag kanske inte kan göra nåt åt saken,
Men jag kan tala om hur jag känner.
Varesig hon läser eller inte,
Så har jag fått det sagt..


Så egentligen vill jag bara säga - Jag saknar dig..



Jag finns här om du behöver mig,
Vet inte om det betyder någonting för dig,
Men nu vet du iallafall.

Ta hand om dig! ♥

Jag har totalt tappat bort den..Orkar inte ens tänka på framtiden längre.
Känner den inte, den är borttappad.
Fäller tårar varje dag, klumpen i magen försvinner aldrig.
Hjärtat dunkar stenhårt innanför bröstet.
Stressen inombords är helt extrem.
Jag har fattar poängen om värdelösheten
- Jag vet att det är vad jag är, så låt mig slippa ångsten nu.



Känner ingen lust till nånting längre.
Långa promenader i tysthet med Ceros,
Det ger mig inre frid, lugn.
Vill bara vända hela livet upp och ner,
Orkar verkligen inte grubbla och fundera mer..

Låt mig skriva vad jag vill i min blogg.
Låt mig få ur mig det JAG känner.
Låt mig få berätta precis hur jag mår.

Detta är MIN  blogg,
Ingen annans..
Tål du inte läsa min sanning,
Så sluta läs alls.

Ja.. Gud vad man ska orka saker hela tiden..Tuffast är det psykiskt.. Känner mig helt färdig.
Ibland spelar det verkligen ingen som helst roll vad man säger eller gör, allt känns bara skit ändå.
Just så känner jag mig nu, inombords, nästan lite trasig..



Orkar inte le.
Orkar inte prata.
Orkar inte lyssna.
Orkar inte orka.


Så hur orkar man då?.. Japp, det är den stora frågan..



Känner mig riktig kass som inte svarat på viktiga mejl som jag lovat,
Känns som varken tiden eller orken finns just nu för att det ska bli bra.
Pissdåligt utav mig!


Förlåt..


*Det går upp och ner.. Nu går det bara ner känner jag..suck!*

Försöker komma tillbaka till er imorgon med mer roliga & trevligare inlägg att läsa..

Jag är så otroligt berörd utav alla fina,härliga och varma hälsningar som sänts till mig på alla olika sätt under dagen..
Över sms, här på bloggen, mejlen, facebook och personligen har folk varit helt underbara och skänkt mig styrka!
Jag är tacksam över att detta fick så många människor att reagera och förstå..

Tills vidare så vill jag bara tacka er allihopa! Jag kommer självklart att svara er alla, men jag lär ta det lite i omgångar, då jag inte vill att mina svar ska bli och vara opersonliga.



Jag var inte riktigt beredd på denna stora respons men jag är så tacksam för den!

Känns som jag befinner mig i en satans virvel-vind!
Vet inte vad som är "rätt eller fel" - Okej eller inte..
Äsch så trist det känns, blir helt förvirrad!

- Går vänster.. Nepp, då skulle jag ju gått höger?! Typ..



Inte lätt alla gånger inte..



You always get me ♥

I Take It All Back!

Mitt liv känns så härligt just nu!
Allt rullar på, inga tråkiga nyheter eller överraskningar.
Allt är bara såå bra!

Det händer spännade saker och livet känns kul!
Många bollar i luften, precis som det ska vara.
Jag mår väldigt bra och trivs med allt just nu.

Mitt äktenskap är underbart.
Jag har fina, underbara och äkta vänner.
Mina underbara vovvar mår bra och är busiga och glada.


Jag går omkring med ett leende på mina läppar & Jag älskar det!


Det var egentligen bara det jag hade att säga för tillfället..

Nu har jag tvättstugan..

Det är fredag & min karl är hemma..♥
Jag älskar dig!

Sitter här vid datan.. Lyssnar på en låt som får mig att tänka på dig.. Ceros ligger här brevid, du tyckte om honom..
Jag väntar än på att ett sms ska komma, att luren ska ringa och du bara vill kolla läget.
Men det kommer aldrig att ske igen.
Du lämnade oss ensamma kvar.
Det går inte en dag utan att jag tänker på dig, din godhet.
Alla stunder vi delade tillsammans.
En äkta vän, en broder.

Vi talade om allt,
Med dig kunde man dela allt.
Onda som goda saker.
Aldrig några spel.
Din jacka är kvar här,
Du skulle bestämt lämna den kvar.

Du var och kommer alltid förbli en del utav oss..♥



Så många tankar & Så mkt kärlek till dig

Du må vara gammal och rostig,
Du må låta lite som du inte ska,
Du hakar upp dig ibland,
Du vill inte riktigt stanna när jag ber dig,

MEN..

Jag älskar din rostiga blå färg ,
Jag fnissar åt dina roliga ljud,
Vi löser problemen som kommer,
Och du må inte alltid vilja stanna men jäklar vilken fart vi tar oss fram i :)


Haha.. Min älskade cykel :) Inte har jag nå bild på dig heller.. Skulle varit en fin bild här efter min fiiiina dikt!
Mohaha..

♥ Puss på min rostiga cykel som tar mig dit jag vill :) ♥

Lönlöst!