Smärtar i mig..
Jag känner verkligen medlidande till er.. Ni vet nog själva vilka ni är, behöver inte måla ut någon här känner jag.
Jag kan inte sluta att tänka på det jag läst idag, en fråga snurrar i mitt huvud, VART ÄR VÄRLDEN PÅ VÄG?
Nej, det verkar inte så ljust ut inom vissa områden hos människan.
Detta har också fört mina tankar tillbaka på min mamma, en hel del av mina vänner och mitt liv i stora hela.
Hur en annans människas handlingar kan förändra ditt liv så dramatiskt, så fort, ibland bara på ett ögonblick.
Det är verkligen skrämmande.
Tror också att alla människor som är öppna för omgivningen och för sina medmänniskor får en klump i magen, tårar i ögonen och en hel del tankar som snurrar när man stöter på dessa fall.
Jag vet personligen att det är ett helvete rent ut sagt när man sitter i sitsen själv och det vet jag av egna erfarenheter (säger man så om tragiska händelser..? )..
Det kan ta ÅR att börja leva igen, vissa blir aldrig sig själv igen, väljer fel väg, ger upp hoppet på livet, vissa stänger av känslorna och lever bakom en mask för att överleva, vissa sörjer och går sedan vidare trots att såret fortfarande finns där men förvandlas till ett ärr men hos vissa är det 10-20 år senare fortfarande ett öppet sår som aldrig verkar kunna läka.
Personligen tog det 14 år innan jag ens riktigt förstod vad som hade skett, innan jag insåg att det var min verklighet, låter sjukt..? mjo det är sant men det kallas att leva i chock, förnekelse och det är så frutansvärt tufft när chocken släpper efter ett trauma och du helt plötsligt står där och inser att, - Shit, detta är mitt liv, detta har hänt mig, jag kan inte ändra på nånting utan måste lära mig att leva med detta -
Får rysningar av att bara skriva om detta, utan att gå in på detaljer.
Hur som helt så skänker jag nu mina tankar till alla er därute som har det jobbigt och svårt. ♥
Jämför aldrig mina problem med dina, en stor sak i min värld kan vara en liten i din och en liten sak i min värld kan vara en enorm i din, jag är inte du, du är inte jag, ingen kan nånsin förstå DIG till 100% för det är bara DU som är DU och DU som känner vad DU känner, ingen kan hoppa in i din kropp för att känna hur det känns för dig..
- Bara något som jag brukar säga till folk som tycker att deras problem plötsligt blev en skitsak när dom får höra en liten del av mitt liv, gör så ont i mig när folk säger så att jag nästan inte vill dela med mig längre. För alla har sina egna problem, sorger, smärter och ingen har rätt att dömma. Ingen har rätt att säga att din sak inte är tillräckligt hemskt eller nåt liknade, tänk på det alla där ute! <3
Fast det ser lite ljusare ut nu :) Jag är sån där som alltid tar ut det värsta och eftersom den där hästen är allt för mig så är jag ständigt orolig. Men hon är fräsch nu så ja håller tummarna för att de håller i sig :)
Jag förstår dig, hur mkt hästarna betydde och varför du tagit avstånd. Min har oxå varit lite tokig, vi har vält en gång och gått omkull en gång, hon har brytit fingret på mig men min syster säger att det är ett under att hon inte haft sönder mer ben i min kropp ;P Men nu har vi börjat hittat rätt spår :) Hon är toppen när man har henne me sig, helt underbar!
hej, förlåt att jag inte svarat dej tidigare men de har varit full rulle här om dagarna..det är snällt att du erbjuder dej hjälpa till.. men tyvärr finns det inget vi kan göra...
man kan bara sitta och titta på och hoppas att dom som KAN lyckas med detta!
Jag blir så rörd av din livshistoria, och förstår att du verkligen fått uppleva det värsta man kan va med om...
Men starkt av dej att våga prata om det skriva så som du gjorde och erkänna.. jag hade nog bara lagt locket på och försökt att inte prata om det för att inte bli ledsen!
tyvärr ser det ju inte ljust ut för att hitta linda vid liv... men precis som du skrev är det så vi ska tänkta...
lovar att hålla dej så uppdaterad jag kan
kram Therese
