coxiq

Livet är inte lätt,
när djävulen går breve,
allt jag kan göra är att hoppas och be.
Önskar att nångång kan det väl ta slut,
Bilderna av slagsmål,
Och känslor som förut.
Ni kollar snett, men vet inte vad jag gjort,
vad jag gått igenom, ni har bara trott.
Att ni kunde fatta,
Att ni kunde förstå,
Att jag var bara nån som ni borde titta ner på.
Det värsta var över,
Men nu kommer det tillbax,
Stunder av rädsla som sitter kvar.
Minnen trycker i mitt inre,
Vad ska jag göra?
Ta mig bort härifrån så att någon kan förklara.
Ni kollar på mig, på ett sätt som faktiskt svider,
Ni snackar bakom ryggen,
Har väl gjort det hela tiden.
Ingen vågar känna mig,
Ni tror väl jag är skum,
Men jag hör väl vad ni säger,
jag är FAAAAAN inte dum!

Orden gör ont,
Lika som slagen emot magen,
Jag kämpar för mig själv,
För att överleva dagen.
Det är svårt ibland,
Att hålla huvudet över marken,
Men jag måste kämpa på,
Visa att ni inte knäcker mig.
Jag är stark på utsidan,
Men inte i min själ.
Varje dag önskar jag att jag kunde ta farväl.
När slutet är nära och psyket tar över helt,
Då finns inget att göra,
Allt blir bara fel.
Jag orkar inte kämpa mer,
Jag orkar inte kriga mer,
Men jag gör det för eran skull,
Så ni slipper att lida,
På samma sätt som jag,
När ni fattar vad ni gör,
Då kanske jag förlåter er för allting som jag hör.
Ni tror väl att jag klagar men ni känner inte mig,
Så ta åt er utav orden och sköt er själv!
Alla är så fega på denna stora jord,
Ingen vågar hjälpa,
Tro på mina ord.


Tack och hej!