Straffad!

Om man är född bland prolitären och gör narkotika affärer,
Och är man en gång redan straffad, då är det lätt att man blir haffad..

Jag saknar min frihet nu,
Och klappen på min axel,

Ett korthus av fördom, stämplad i min panna,
Samhällets moral som är byggt på nåt helt annant.
Gör mig förbannad, en etik utan mening,
Eur en fru svensson med författad mening?
Jag vet dom jag var med, jag känner mig själv nu,
Titta mig i ögonen, sanningen kommer fram tillslut.
Va fan vet ni om oss?
Hur fan tänker ni?
Har ni sett våran uppväxt, våra liv?
Ni rullar ut den röda mattan framför era fötter,
Slänger en blick, jag vet hur ni tänker,
Ni kollar på mig som jag vore nå rovdjur,
Tänker för dig själv, såna där ska låsas in i en bur.
Vem är du att spotta oss i våra ansikten?!
Vem är du utan stoltheten och realistmen?
Vem är du som inte känner oss va?
Vem är du?
Människan utan respekt nu!

Jag saknar min frihet nu,
Och klappen på min axel.

Min frihet, den förlorade jag för länge sen,
13 år första dagen på behandlingshem,
Ända sen den dagen, fänslad utan galler,
Står på öppet fält men det svider i mina handleder,
Inga handklovar men samhället knullar mig!
Felaktig behandling, måste ha skapat mig.
Jag har aldrig vart nån pundare men drogerna fanns där,
När grabbarna vart inlåsta så satt jag redan där.
Straffad av systemet så folket kan se ner på mig,
Peka till sina barn, bli aldrig som han, okej?
Hur ska man ändras utan en andra chans? 
Dömd livet ut om man EN GÅNG straffas...

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0