Ett Liv
Hur ska man kunna klara sig,
Ett ensam litet barn som söker,
Det den aldrig fått utav någon,
Man klättrar upp,
Man ramlar ner,
Man orkar inte se,
Vad som tar sig i din makt,
För inget barn i världen föds elakt.
Jag ska berätta om ett liv, ja,
Som blev till en saga,
Till ****** där hela livet fucking knasa.
En liten ensam själ, ja,
Redan full av sorg.
En kämpandes mamma,
För att behålla hans omsorg.
Men någonting fattades,
Ingen kunde fylla,
En papparoll,
Säg , vem ska han skylla?
Försökte fylla tomrummet,
Kommer aldrig undan.
Det knasade duktigt så han sket totalt i skolan,
Han såg ingen utväg så han började med droger,
Första gången, ja, vid 12 års ålder.
Och bara som ett barn blev han placerad på ett hem,
Han träffade dom äldre och hittade sig en vän.
Dom visa han den riktiga kriminalitetens värld,
Han hittade extra pappor,
Någonting som var mer än önskevärt.
Socialen och snuten, ja , alla fanns i bilden,
Han ville va den där, ah, coola killen.
Och mamman i paniken för att få han på rätt bana,
Han var ju bara barnet,
Men han hade blivit äldre,
Blivit mer erfaren.
Han följde denna vägen,
Dom äldre lärde han att gå,
Han ville ha respekt,
Ett namn.
Något han ville uppnå,
Så inbrott och misshandel blev mer en vardagsmat.
Han hade uppstått sitt mål.
Han blev en soldat,
Men vad han inte tänkte på,
Var att framtiden var kraschad,
Att i drogerna han fastna,
Och allt vändes upp och ner.
Han hade tappat sin heder,
Hade svikit sin familj,
Och gått dom bakom ryggen.
Han kunde inte stanna,
Så han tog till flykten,
Blev tagen utav snuten,
Åkte in på behandlingshem.
Han tänkte på framtiden,
Han ville göra nånting bra,
Han ville inte längre va en pundares slav.
Så denna gången ja,
När han kom ut i det fria,
Han ville göra nånting bra,
Han ville se sin mamma glad.
Han försökte sitt bästa för att ta sig därifrån,
Men skulden äter upp han,
Ja, sakta inifrån.
Så någon i släkten betala av allting,
Så han kunde börja om,
Jag vet än idag, hur mkt han tackar den.
Men spelets regler funkar inte,
Det finns alltid ett bakhåll,
Och tiderna blev sämre.
Han orkade inte längre och begäret var för stort,
Hans mamma kolla till, fan , nåt är på tok.
Han hade ljugit igen,
Kan inte se sin mamma i ögonen,
Han skäms än och han har skulder upp till halsen.
Han följer med djävulen in till sista dansen,
Ja, pundare, tattare, kalla det vad du vill,
Men tänk till,
Det finns nåt bakom som tar dig i din makt,
För inget barn i välden, mannen, föds elakt..
