coxiq

Idag, den 9 februari för 47 år sedan så föddes det en liten vacker flicka,
Den lilla vackra skönheten fick namnet Sabina.
Hon var underbar, vacker, godhjärtad, speciell och unik.

-Jag har tagit kort på vanliga kort , därav den dåliga kvaliten på alla bilder, tyvärr!

Mormor & Mamma ♥ (Hittade tyvärr inga bilder på mamma då hon var bebis)


Åren gick och den 12 december 1986 födde hon sitt första barn, en liten flicka,
Den lilla flickan fick namnet Sanna..(Dvs mig)
(Jag har ändrat första bokstaven i mitt namn själv på äldre dagar)

Nybilven Mamma & Pappa och lilla jag..



Efter yttligare ett par år så kom även "storken" med en liten go och förtjusande pojk,
Den lilla pojken fick namnet Christoffer.
♥


Hon var en sådan mamma som alla önskar sig ha.
Allt hon gjorde, det gjorde hon för sina barn,
Vi var hennes värld och hon var våran.
Hon gav oss livet, kärleken, trygghet och allt därtill.

Men sen tog hennes liv en tragisk vändning.
Hon fick inte längre leva vidare med oss.
Men kärleken lever kvar för alltid.
För..
Mamma är alltid mamma..♥

Idag så skulle som sagt min mamma ha fyllt 47 år,
Vi kan inte fira din födelsedag som den skulle ha firas,
Men vi tänder våra ljus och vi tänker på dig.
Tårar rinner men även ett par leenden tittar fram,
Då vi delar minnen om dig.
Du är så saknad, Du är så älskad,
Det kommer aldrig att förändras..



Så Ett Stort Grattis Till Världens Bästa Mamma! - Du finns alltid med oss ♥

Bilderna är klick-bara..
 

Puss & Kram Från Din Dotter ♥

Jag fick ett mejl som fick mig att falla ner i gråt, av glädje..
Jag har nämligen blivit kontaktad av MIN MAMMAS barn-flickas dotter..
Alltså så blev det ett missförstånd, det var inte en av mina stödfamiljer som jag skrev i inlägget innan men jag står fortfarande fast vid mina ord ang stödfamiljer..
Fick ett mejl tillbaka nu utav Jessica (dottern) som nu talat med sin mamma igen,
Vi har även träffats när vi var nyfödda :)
En liten del utav mejlet kan jag dela med er..

Dessa rader fick mig att kasta mig i Stefans famn i tårar.. Glädje-tårar!

Din mamma, den bilden jag får av min mammas berättelse är att hon är en underbar mamma,
som vill inget hellre än att ge dig kärlek och trygghet.
Det gjorde hon alltid även om det inte alltid såg så ut från andras håll!
Blicka framåt, hon finns alltid med dig och du får kämpa och ge den kärlek till din familj,
men framför allt till dig själv för att kunna dela med dig av den!


Jag kan inte beskriva för er hur denna känsla känns.. Min mamma är ju inte här så hon kan berätta om sin kärlek till mig.
Så dessa rader.. Ja.. Dom är helt magiska för mig.. Herregud, tårarna slutar inte att rinna..
Åh, det känns som jag kanske kan få så mycket svar på så många frågor jag har..
Tack till Jessica & Din Mamma ♥

Mamma, jag tror du är glad över detta..

Du & Jag..♥


Varje sekund utav mitt liv så finns du här.
Varje sekund utav mitt liv så skär saknaden djupt inuti min själ.
Jag minns tillbaka i tiden, dina vackra ögon och ditt ljuva skratt.
Du sjöng för mig, du höll mig i din famn.
Jag var liten, din dotter och du var min mor.
Aldrig kommer jag att sluta älska dig,
Aldrig kommer jag att sluta sakna dig.

Utan dig så hade jag inte funnits,
Men utan dig så finns jag ändå här.
Det är fel, det skulle inte vara så.
Du skulle finnas här tillsammans med mig,
Du skulle få varit med mig igenom livet,
Och jag igenom ditt..

Försöker att se framåt, tänka positivt.
Men tanken slår mig varje dag,
Du är borta, du finns inte här.
Jag vill att du skulle se dina kommande barnbarn.
Men ändå.. Jag vet att du ser, du ser allt,
För du är alltid med mig, mamma ♥

Var precis upp till Tempo och köpte Härligt Hemma.. Mmm.. Jag har inte skrivit någonting om detta just pga en enda person som gav sig på mig ganska ordentligt efter intervjun med Amelia.
Tycker inte alls att det är rätt att göra så, det är MITT liv och jag väljer vad jag vill göra med det.
Om jag väljer att använda mig utav det jag varit med om för att hjälpa andra, hur kan det då vara fel av mig?!
Neej, jag slår bort den personen ur mitt huvud och focucerar mig på alla som peppar, stöttar & tycker att jag gör helt rätt.

Intressant det där..Hur många bra komentarer/mejl/brev osv jag än får så är det en ynka liten person som ska sitta och vara negativ och just på det fastnar tankarna.. 
Men som sagt så slår jag bort det nu, för jag vet att jag gör det rätta.
Så gör dig inte ens besväret att besvära mig om du bara har skit att komma med, tack!


Vi hörs av senare kära läsare! ♥

Helt plötsligt nu så blev jag illamåående och helt kall i kroppen,
Känner hur tårarna verkligen pressar på så hårt det bara går.
Läste en persons blogg, ett gammalt inlägg som hon skrivit.
Hela min mage vände sig ut och in..
Den där känslan dök upp igen - Mamma är död.. Verkligen död.

Du vilar nu på denna plats,
Ditt helt egna vackra palats..


Jag kan inte förklara hur jag känner, det går inte.
Jag kan endast försöka..
När jag skriver illamåående så menar jag att spyan sitter i min hals,
När jag skriver att min kropp blir helt kall, då fryser hela min värld till.
Tårarna, ja.. Dom pressar på helt enkelt, vet att jag måste släppa ut dom,
Men inte just nu väl? Jag var ju jätteglad för en minut sen.
F*n, jag hatar detta.. Jag hatar att hon är borta, Att han tog henne ifrån oss.

Världen är orättvis, livet är orättvist!
Vem har rätten att besluta att ta någons liv?
Vem f*n har rätten att ta en mamma ifrån hennes barn?
En dotter, en syster, en moster, en faster.. Vem F*N har den rätten?
Du fick inte vad du förtjänade, du kommer aldrig få vad du förtjänade.
Det går inte att jämna ut, det är omöjligt, du kan inte ge henne tillbaka.

Nu förvandlades sorgen till ilska,
Det händer ofta, nästan dagligen, om så bara för en stund.
Men du ska veta att jag tänker på det varje dag,
jag drömmer om det på nätterna.
Jag kommer aldrig att glömma, jag kommer aldrig förlåta.

Lev ditt liv uppe i ------ ,
Fattar bara inte hur du kan leva med dig själv?
Efter att ha gjort vad du har gjort..
Hur kan du se dig själv i spegeln?
Sover du gott om nätterna?
Tänker du på henne, tänker du på oss?
HENNES BARN!

Vet du vad?
- Jag tänkte på ditt barn,
  Jag höll ditt barn i min famn,
  Jag tröstade, jag kramade,
  Jag bryr mig om ditt barn.
  Jag älskar ditt barn.
  Ditt barn är ingenting som dig.
  Ditt barn är en underbar person.
   

Tänk om du gjort detsamma om mammas barn..


Svin..Jag ger mig själv en klapp på axeln som inte skriver ut ditt namn, ditt personnr, din bostadsort, osv..
Jag kallar dig för Svin.. Dom orden jag bär inom mig är för grova för att ens uttala.
Förr valde jag att kalla dig för X, nu väljer jag här i bloggen för att kalla dig för svin!




- Förlåt till mina läsare för ett grovt & förbannat inlägg, det behövde komma ut-

Här har ni en snabb bild på min nyaste tatto..
Har inte hunnit göra rent ordentligt heller, haha..

Men här är den iaf.. Äntligen.. Precis som jag velat ha den i alla dessa år..

♥

(Vet att tiden inte stämmer,jag ska ställa om på kameran..haha)

Nu är det dags för tatuering nr 2 här på mig.. uha..
Börjar jag bli nervös.. Men denna gång ser jag iaf inte nålen hela tiden, haha..Puh!
Men jag tänker såhär, den är så speciell, den är tillägnad den mest älskade personen i mitt liv.
Jag gör den för att hedra ditt minne..

Den är bara till dig, mamma..


Mitt hjärta slår för dig,
Mina andetag andas dig.
Jag älskar dig ♥

Jag tänker.
Jag saknar.
Jag önskar.
Jag längtar.
Jag minns.

Jag tänker på dig, på våra fina minnen ihop, på den otroliga kärleken, emellan en mor och dotter.
Jag tänker på dig, på den sista kvällen, på nattens mörka händelse, det som förändrade allas liv & ditt togs.

Jag saknar dig, saknar mamma, saknar din röst, ditt skratt, din doft, din eviga kärlek & trygghet.
Jag saknar dig, saknar allt hos dig, jag saknar så mycket att det gör ont,finns inga ord för att uttrycka.

Jag önskar att du fanns kvar, jag önskar att du var här hos mig än, att du bara andades igen, jag önskar.
Jag önskar att jag hade gjort nåt, försökt stoppa det som hände, önskar att du aldrig gått ut den kvällen.

Jag längtar efter mamma, jag längtar efter att få se dig, att få höra din röst, få vara i din trygga famn, jag längtar.
Jag längtar tills den dagen då vi får ses igen, dagen då vi möts igen & vi är oskildbara, bara du & jag.

Jag minns dig, jag minns hur du var, hur du doftade, ditt goda hjärta, jag minns allt fint vi hade tillsammans.
Jag minns dig, jag minns den natten, hur du lät, hur du kämpade, dina sista ord till mig, jag minns dig på morgonen, borta.

Jag tänker.
Jag saknar.
Jag önskar.
Jag längtar.
Jag minns.
  
                                                                        

                                                                                                       Jag Älskar dig, Mamma..
                                                             

En liten för-glimt.. - Jag skriver lite om detta idag och kommer sedan att återkomma om detta lite mer kraftfullt och ingåående -

Igår så fick jag ett såå sött sms utav min underbara granne, Elin..♥
Smset:

" Älskade vän! Jag har precis fått Amelia och läst artikeln om dig.
Så vacker, den gav mig tårar i ögonen. Och jag gråter inte lätt :)
Hoppas du har det bra. Kramar "

 Jag har nämligen blivit intervjuvad utav tidningen Amelia om mitt liv, mammas bortgång, familjehems-kaoset, missbruk, Ångesten och hur man tar sig ur allt detta och faktiskt kämpar vidare för att överleva..
Jag har inte nämt detta tidigare i bloggen trots att det var ett tag sedan själva intervjuven gjordes pga att jag inte vill måla ut för mycket innan tidningen i sig är ute.



Tidningen kommer inte ut i butikerna förens i morgon 4/10  men om man prenumerar på tidningen så kommer den alltid hem i brevlådan lite före den kommer ut i butikerna och det gjorde den till just Elin.
Jag blev först så chockad eftersom jag fått veta att den inte skulle komma ut förens den 4/10 men samtidigt så otroligt rörd utav hennes ord och att repotaget hade sådan inverkan på folk.

Fick samtal utav mormor idag med och hon berättade att min gammel-mormor hade varit på sjukhuset igår och medans hon satt i väntrummet och väntade så satt hon brevid en annan kvinna som hade en tidningen i handen och plötslingt uttrycker,
- Men guud så hemkt, det är så tragiskt!
Min gammel-mormor glimtar lite mot tidningen och får till sin förvåning se en stooor bild på mig där & även på mamma, dvs hennes barnbarn.. Hon hade blivit så förvånad och sagt, men gud, det där är mitt barnbarns-barn och hennes mamma, Sabina.

Ibland slår det mig själv, shit.. Det här är mitt liv!? Och sen slår nästa tanke mig.. Jag måste besöka min mamma på en kyrkogård pga en annan persons sjuka val i livet! Då blir jag helt iskall i hela kroppen..
Mamma, Mamma, Mamma.. I Miss you so!



Jag gick ut med min historia efter alla dessa år, alla velande fram & tillbaka, utav 3 olika skäl..

1. Jag ville berätta MIN version om vad som hände och hur jag lyckades fortsätta kämpa. Kvällstidningar har en extrem förmåga att vända & vrida på saker för att få den bästa storyn, inte en endaste tanke på dessa personer som dom skriver om och hur det påverkar ens liv!

2. Självklart så var detta ett sätt att bearbeta det trauma som jag faktiskt varit med om, hur mycket jag än förtränger det så kommer det alltid ifatt mig tillslut. Det var dags att börja i någon ände och allt började med ett simpelt mejl som jag inte ens tänkt skicka iväg från början.

3. Och det alldra viktigaste, få folket att öpnna ögonen och se hur illa barn blir behandlade och som inte kan göra sin röst hörd, för dom är bara små barn.. Men är inte deras röst & vilja lika mycket värda och lika viktiga som vuxnas?!
Det är lätt att inte tänka på det, titta bort och stänga sina öron, tills det händer någon i din närhet eller t.om dig själv eller dina egna barn! Tänk på det..
Jag hoppas detta kan förändra synen liiite grann.. Jag blir ÖVERLYCKLIG om ETT hem utav alla (familjehem/HVB/LVU) läser detta och tänker till och faktiskt gör en föränding om det är nödvändigt!
Då har iaf en liten förändring skett och kanske smittar det då av sig?
Då var alla dessa timmar, minnen och tårar värd varje sekund av intervjuen, bara det kan hjälpa iaf ett barn!

Ja men som sagt, mer om detta efter att nummret släppts i morgon.
Vill inte "avslöja" för mycket här i blggen innan som ni kanske förstår.

Vet att mina inlägg blir långa, Vet att vissa männsikor tvärdissar långa inlägg men ingen har tvingat dessa personer att läsa..Jag har inte tiden att sitta flera ggr om dagen framför datan, tyvärr, trots att jag vill!
Sen kanske jag har liite mer att säga & berätta än dom som dissar? Äsch.. Jag skriver för min egen skull & självklart för dom trogna underbara läsare jag har! :) Puss på er! Ni är guld värda! ♥

Ibland kan jag sakna mitt mörka hår, men då saknar jag det ljusa.. Hmm.. :)


Ha en toppen kväll allihopa!

Här ska det kikas på Efterlyst ikväll! 

Läste ett blogginläggnyss, vars mamma skulle fyllt år idag,
Kände verkligen hur hela min kropp spreds utav en extrem saknad efter min mamma.
Självklart så finns hon alltid med mig, alltid i mina tankar men vissa dagar och stunder så är saknaden så enorm att jag inte vet vart jag ska ta mig till eller till vem jag ska vända mig, till någon som  förstår
- Det är ensamt..

Tårarna trillar ner för mina kinder nu när jag skriver detta,
Alla behöver sin mamma och när hon inte finns till hands så tror jag inte det finns någon värre smärta och sorg.
Jag vill kunna ta upp telefonen, slå hennes nr, höra hennes röst och hennes lyssnade öra.
Jag vill höra hennes tankar, råd och synpunkter.
Men nu går inte det och det är så smärtsamt.

Jag vill ha dig tillbaka om bara för en minut..♥


Vem vänder man sig till för att få dessa moders råd?
Ingen kan någonsin ersätta henne, aldrig.
Varför finns du inte kvar, jag behöver dig vareviga dag..



Jag känner mig sorgsen, ensam och förvirrad..