coxiq

Det här är en låt, den tillägnas till alla er som vet hur det känns att va där ute, till alla er som vet hur känns att förlora en vän, Till er, bara till er ..




Han växte upp i en värld utan drömmare,
Ett hel galet ställe, helt utan tömmar.
Dömd på förhand att leva i dimman,
Placerad på hem, redan första timman.
Han var inte välkommen någonstans,
Fick gå från ingenstans till nästa instans,
Inte ens sociala ville ge han en chans,
Att räta ut livet,
Att komma i balans.




En snubbe utan lycka eller tur,
Stackars kille kan man tycka ellerhur?
Dags att tycka nåt nu..
Flyttas överallt som en jycke i  bur,
Socialt isolerad och växt upp bakom en mur.
Ångest och stress, bryter ner hans kropp,
Han är skör, han är less, han har tappat allt hopp.
Han vill helst av allt bara dö här och nu,
Livet suger och ingen bryr sig, och inte heller DU!




Ingen ville lyssna eller förstå,
Han tog sitt liv och du såg på.
Men vart var du den tid då han led?
Vart du en av dom som blunda breve?

Ingen ville lyssna eller förstå,
Han tog sitt liv och du såg på.
Ingen tog ansvar när det gick snett,
Men vem tar ansvar för det som har skett?





Blev ständigt påmind, han var född till förlorare,
Från dessa jävla fittor som ska kallas polare?
Nu står ni där vid kistan och gråter,
Men ni vet, han kommer aldrig åter.
Ni hade er chans, ni hade er tid,
Men Johans liv är för alltid förbi.
Kanske dags att börja bry sig om varandra?
För vi ska alla samma väg vandra.




Ni känner skuld, för att han är borta,
Han är död nu, livet är kort, vah?
Sorgen tränger på och den påminner dig,
Om killen som försvann snabbt,
Utan att säga hej.
Och vilken ångest samhället har,
Jag ber varje dag så snälla ge mig svar.
Ditt liv gav mig kraft men nu går jag bar,
Minnet av Johan är allt jag har kvar.







Jag hoppas ni tar hand om varandra därute,
Om någon hamnar snett, hjälp dom på rätt väg.
Att stoppa huvudet i sanden, är helt fel väg.




Ta hand om varandra..