coxiq

Ibland kan jag inte låta bli att undra vad som gick fel, vart det gick fel för dig?
När tog du beslutet att kasta bort ditt eget liv?
Får dålig samvete för all min ilska emot dig, men vad förväntas utav mig egentligen?



Jag hade behövt min pappa sååå många ggr i mitt liv men du fanns inte där, men när du behövde mig så stod jag alltid där och hjälpte dig upp, la dina problem och bekymmer på mina axlar, men tillslut blev det för tungt för mig att bära på. Du är vuxen och styr ditt eget liv, jag har gjort allt jag kunnat för att hhjälpa dig, men att hjälpa någon som inte vill är omöjligt.



Nu står jag utan båda mamma och pappa men DU pappa, du gjorde det valet själv, mamma fick inte välja, hon tvingades att lämna mig ensam i världen, du valde annat framför både mig och min bror. Jag kommer aldrig kunna förstå hur man som föräldrer kan lägga någoting annat framför sina barn.. Ursch, nej..



Jag har väl alltid varit "ensam", iallafall sen mamma lämnade oss.
Födelsedagen, julen, nyår och alla dessa högdagar fick sig en helt annan innebörd - ÅNGEST

Jag saknar lyckan, glädjen, mys med en äkta hel familj..
Jag vill älska Julen, födelsedagar och nyår igen.. Jag vill känna lyckan, glädjen och samhörigheten.

Jag vill vara älskad som jag var utav mamma igen, men vissa saker kan man bara drömma om.

Jag är så lycklig över att ha träffat Stefan, Jag är så lycklig över vårat äktenskap, Jag är så lycklig över våra underbara hundar. Jag är så tacksam för det. Tack för att ni tre alltid finns där och älskar mig ♥



Är det kanske det dåliga vädret som gör att man blrjar tänka i dessa banor?