coxiq

Jag kan inte påstå att jag har speciellt många rädslor fysiskt men hemskt många psykiskt.

* Jag är livrädd för att förlora någon som står mig nära.


* Jag är livrädd varje gång telefonen ringer från dolt nummer då jag tar förgivet att det är ett hemskt besked.


* Jag är livrädd för att släppa in någon fullt ut, öppna upp mig för då blir jag som sårbarast.


* Jag är livrädd för att inte ha gjort allt jag vill ha ut av livet innan det är slut (dock ej rädd för att dö)


* Jag är livrädd varje gång jag lämnar hundarna ensamma hemma då jag tror att det kan vara sista gången jag    ser dom, är därför EXTREMT noga med att tala om att jag älskar dom mest innan jag går, VARJE GÅNG! (Jag springer tillbaka in dom få ggr jag glömt säga det pga stress)!


* Jag är livrädd för att säga hejdå, tänk om det är sista gången vi ses?


* Jag är livrädd för att något ska hända dom jag älskar, speciellt Stefan ♥

* Jag blir skräckslagen när folk inte svarar i telefon efter ett X antal samtal, kan något hemskt ha hänt?

* Jag blir galet orolig när jag inte får tag i min mormor, jag får panik i hela kroppen, blir helt iskall i kroppen och rädslan sprider sig på en sekund, jag kan inte åka dit då vi bor 20 mil ifrån varandra så när hon inte svarar så stannar mitt hjärta upp.


* Jag är livrädd för den dagen då beskeden kommer om att fler av mina anhöriga lämnat oss.


* Jag får panik när någon håller i mig (även på skoj)

* Jag blir skräckslagen när någon håller en hand eller arm nära min hals.


* Jag blir livrädd när jag känner att ångesten är pågång.


* Jag är livrädd varje dag över att få en panikångestattack för när dom väl kommer så är dom EXTREMA!


* Jag är livrädd för dagen då Ceros går bort, bara tanken får mig att falla i tårar, vet inte hur jag ska överleva det, samma gäller Boss, jag kan inte se mitt liv utan dom två.




Vad är era rädslor?

Ja dessa är en del utav mina rädslor psykist, sånt som snurrar i mitt huvud nästan varje dag, iallafall dom flesta punkter. Tänk så mycket man springer runt och oroar sig för!
Aja, vet inte varför jag skrev detta men nu är det redan gjort :P
Eller jo, det beror nog på att jag tidigare inte fick tag i Stefan som ALLTID svarar i luren, har aldrig hänt nånsin i vårt förhållande att han inte svarar eller ringer upp direkt om han missar det. Denna gång hade han olyckligtvis luren på ljudlös och jag hann ringa 10 ggr och få jordens panik här hemma, trodde helt klart att nånting hade hänt, påkörd av en bil?? Jag är för fan sjuk!
Kastade mig tillslut ut med Ceros för att leta (?) :S DÅ ringer han upp, haha.. Och jag bara gråter av rädsla.. Kanske dags att bearbeta dessa rädslor? Tur att man har en förståående make som inte alls tycker jag är kockobeng :) Men det är nog för han redan vet allt jag varit med om som har skapat dessa rädslor.

Nu ska jag sova med min älskling och underbara hundar.


Nattinatt!