coxiq

Jag kom precis in med Ceros efter en härlig, lugn, avslappnade promenad.
Skönt att få samla mina tankar i lugn och ro..
Ceros tyckte också det var mysigt och gick och snosa i snön och stannade ibland till för att rulla och glida fram i snön, så söt!

Nu ligger han och sover så sött, han och Boss har lagt sig i sovrummet.
Ska också lägga mig snart, ska kika på Luftslottet som sprängdes.
Har väntat en evighet på att få se den så det ser jag fram emot.

Ibland undrar jag hur vi människor fungerar.. Hur man kan vara glad och trevlig ena stunden och arg och otrevlig i den andra, som en blixt i från klar himmel. Alla har ju självklart sina bra och dåliga dagar, inget konstigt med det. Men ibland blir det bara för mycket och det sprider sig som ett jävla virus, är en så dåligt humör så blir alla omkring tillslut också det. Väldigt trist.
Jag tycker det är hemskt jobbigt att gå omkring och vara sur , irreterad, ledsen osv.. Ibland kan man ju inte rå för det men man lär ändå lägga band på sig. Även det kan vara svårt ibland men man måste verkligen försöka, annars får man helt enkelt hålla sig för sig själv tills det gått över.

För mig personligen så funkar det nästan varje gång att ta Ceros på en promenad, spelar ingen roll vilket väder det är ute, det är lugnade för mig. Ceros är väldigt lugn i sig och det smittar av sig :) Sen älskar jag ju helt klart hans sällskap, bästa nånsin, min lilla pojke..
Sova är också något som nästan alltid funkar, det brukar kännas så mycket bättre när man vaknar, speciellt när man är ledsen, sårad eller besviken. Jag har inte lugnet att ens försöka sova när jag är arg, jag måste aktivera mig om det ska gå över annars blir det bara värre och värre..

Ibland är det faktiskt också (enligt mig) bättre att ta den tid man behöver att lugna ner sig innan man ens ger sig in i att bearbeta problemet man har för tillfället, det blir så fel om man ska ta upp det när hjärtat slår i 200 och pulsen slår som aldrig förr så det dunkar i hela skallen.. Man tänker ju inte klart alls och det är oftast då man kastar ur sig saker som man egentligen inte alls menar men har man sagt det så har man och ofta är det saker som sårar riktigt ordentligt, speciellt om det är med en närstående man är osams med.

Tycker också att det är superviktigt (iaf för mig) att få min egen tid när jag är på ett sämre humör, att vara mig hack i häl och fortsätta tjata, skrika osv det gör mig ärligt talat riktigt förbannad.. Går jag undan så vill jag vara ifred för att kunna lugna ner mig, om jag sen även ber om att få vara ifred och lugna mina nerver men ändå inte får det, då blixtar det tillslut framför mina ögon och jag vet inte vart jag ska ta vägen, säga eller göra. Otroligt påfrestande. Alla människor behöver sitt egna utrymme..

När jag var yngre så hade jag stooora problem med mitt humör, jag verkligen exploderade och kunde inte tänka klart för en sekund och en gång när jag och min morfar satt och diskuterade just det problemet, eftersom att jag mådde jättedåligt utav det så gav han mig det bästa rådet någon gett mig,
Morfar sa,
- Gå undan, samla dig, varva ner och lugna dina nerver istället för att stå kvar och fortsätta så det i slutändan bara blir kaos. Sen när du är lugn igen så kan du ta itur med problemet.
Gud så rätt han hade, sen den dag (NÄSTAN varje gång) så tänker jag på det han sa och drar mig undan innan det som sagt blir kaos och det är också det enda och bästa sättet för mig att hantera det.
Därav är det såå viktigt för mig att jag blir både respekterad och accepterad när jag väljer att gå undan och lugna mig för att sedan komma tillbaka och lösa det hela. Men när folk inte låter mig göra det så blir jag som ett trängt djur och slår bakut och det är inte bara jobbigt för personen i fråga utan också extremt påfrestande för mig.
När jag skriver "slår bakut" så menar jag självklart inte att jag blir fysisk och våldsam, den tiden i mitt liv är för länge länge sen över, jag är inte längre uttåtagerande på det sättet.

Vet inte riktigt varför jag skriver allt detta just precis nu för jag är inte ett dugg sur eller arg.. Men det kan vara skönt att lätta på hjärtat ibland och få ur sig det som man inte alltid kan eller får chansen till att säga i verkliga livet. Jag tyckte iallafall att det var väldigt skönt att få skriva detta.

Nej nu ska jag gå och borsta tänderna och krypa ner i sängen för jag är riktigt trött,
Det har varit två extremt energitagade dagar för mig.


Vad gör DU för att lugna dina nerver när du är arg. ledsen, sviken osv?

Nattinatt på er..