Ingen rubrik
Upptäckte en sak för en stund sedan av en sren slump som högg knivar i mitt hjärta.
Har jag blivit total lurad, förs bakom ljuset sen första meningen?
Jag önskar så att fallet inte är så och jag försökte få veta,
Men utan svar så står jag lika ledsen och besviken kvar.
Jag kommer heller aldrig att få veta sanningen då inga svar ges,
Det är så trist, så ledsamt.. Jag trodde så bra om detta.
Jag var så glad över detta, allt kändes verkligen så bra,
Vill inte tro att det är som det kan vara, vill bara tro det bästa.
Nu sitter jag förvirrad här och kan inte förstå?
En person som en gång fanns i mitt liv tycks aldrig kunna lämna det.
En bra dag förvandlades plötsligt till nåt jättetrist.
Jag är alltid mig själv. alltid ärlig, tydligen för ärlig.
Hur ska jag veta om jag uppskattas för den jag är,
Eller om allt är på beställning och en stor lögn.
Jag kommer nog aldrig att få veta,
Nu drar jag mig tillbaka & håller kvar det inom mig.
Jag skulle bli såå glad om jag fick klarhet i detta,
Om jag får veta sanningen, hur den än ligger till.
Ärlighet för mig är det viktigaste som finns,
Jag vill alltid tro det bästa om folk, alla människor.
Kan verkligen vara ett missförstånd?
Jag hoppas på det, jag önskar det.
Kan jag hjälpa?