coxiq

En liten för-glimt.. - Jag skriver lite om detta idag och kommer sedan att återkomma om detta lite mer kraftfullt och ingåående -

Igår så fick jag ett såå sött sms utav min underbara granne, Elin..♥
Smset:

" Älskade vän! Jag har precis fått Amelia och läst artikeln om dig.
Så vacker, den gav mig tårar i ögonen. Och jag gråter inte lätt :)
Hoppas du har det bra. Kramar "

 Jag har nämligen blivit intervjuvad utav tidningen Amelia om mitt liv, mammas bortgång, familjehems-kaoset, missbruk, Ångesten och hur man tar sig ur allt detta och faktiskt kämpar vidare för att överleva..
Jag har inte nämt detta tidigare i bloggen trots att det var ett tag sedan själva intervjuven gjordes pga att jag inte vill måla ut för mycket innan tidningen i sig är ute.



Tidningen kommer inte ut i butikerna förens i morgon 4/10  men om man prenumerar på tidningen så kommer den alltid hem i brevlådan lite före den kommer ut i butikerna och det gjorde den till just Elin.
Jag blev först så chockad eftersom jag fått veta att den inte skulle komma ut förens den 4/10 men samtidigt så otroligt rörd utav hennes ord och att repotaget hade sådan inverkan på folk.

Fick samtal utav mormor idag med och hon berättade att min gammel-mormor hade varit på sjukhuset igår och medans hon satt i väntrummet och väntade så satt hon brevid en annan kvinna som hade en tidningen i handen och plötslingt uttrycker,
- Men guud så hemkt, det är så tragiskt!
Min gammel-mormor glimtar lite mot tidningen och får till sin förvåning se en stooor bild på mig där & även på mamma, dvs hennes barnbarn.. Hon hade blivit så förvånad och sagt, men gud, det där är mitt barnbarns-barn och hennes mamma, Sabina.

Ibland slår det mig själv, shit.. Det här är mitt liv!? Och sen slår nästa tanke mig.. Jag måste besöka min mamma på en kyrkogård pga en annan persons sjuka val i livet! Då blir jag helt iskall i hela kroppen..
Mamma, Mamma, Mamma.. I Miss you so!



Jag gick ut med min historia efter alla dessa år, alla velande fram & tillbaka, utav 3 olika skäl..

1. Jag ville berätta MIN version om vad som hände och hur jag lyckades fortsätta kämpa. Kvällstidningar har en extrem förmåga att vända & vrida på saker för att få den bästa storyn, inte en endaste tanke på dessa personer som dom skriver om och hur det påverkar ens liv!

2. Självklart så var detta ett sätt att bearbeta det trauma som jag faktiskt varit med om, hur mycket jag än förtränger det så kommer det alltid ifatt mig tillslut. Det var dags att börja i någon ände och allt började med ett simpelt mejl som jag inte ens tänkt skicka iväg från början.

3. Och det alldra viktigaste, få folket att öpnna ögonen och se hur illa barn blir behandlade och som inte kan göra sin röst hörd, för dom är bara små barn.. Men är inte deras röst & vilja lika mycket värda och lika viktiga som vuxnas?!
Det är lätt att inte tänka på det, titta bort och stänga sina öron, tills det händer någon i din närhet eller t.om dig själv eller dina egna barn! Tänk på det..
Jag hoppas detta kan förändra synen liiite grann.. Jag blir ÖVERLYCKLIG om ETT hem utav alla (familjehem/HVB/LVU) läser detta och tänker till och faktiskt gör en föränding om det är nödvändigt!
Då har iaf en liten förändring skett och kanske smittar det då av sig?
Då var alla dessa timmar, minnen och tårar värd varje sekund av intervjuen, bara det kan hjälpa iaf ett barn!

Ja men som sagt, mer om detta efter att nummret släppts i morgon.
Vill inte "avslöja" för mycket här i blggen innan som ni kanske förstår.

Vet att mina inlägg blir långa, Vet att vissa männsikor tvärdissar långa inlägg men ingen har tvingat dessa personer att läsa..Jag har inte tiden att sitta flera ggr om dagen framför datan, tyvärr, trots att jag vill!
Sen kanske jag har liite mer att säga & berätta än dom som dissar? Äsch.. Jag skriver för min egen skull & självklart för dom trogna underbara läsare jag har! :) Puss på er! Ni är guld värda! ♥

Ibland kan jag sakna mitt mörka hår, men då saknar jag det ljusa.. Hmm.. :)


Ha en toppen kväll allihopa!

Här ska det kikas på Efterlyst ikväll!