coxiq

Jag hade mysiga planer inför denna helg, nåt att få mina tankar på lycka, livet och framförallt kärlek!
Men det blev bara från igår tills idag, det kom lite säkerhetsgrejjer i vägen och säkerheten går ALLTID först.
I detta fall handlade det rent av om en vagn, inget annat.
Har iallafall haft lilla charmtrollet, Noella här med mig och pojkarna :)
Det var mycket skratt, bus, lek, pussar och kramar.
Pojkarna var lika lyckliga som jag och Noella, helt underbart mysigt! ♥



Så inatt fick jag ha en extra sängkamrat ;P - Så gosigt!
Där låg vi, allihopa och myste tillsammans i sängen, går inte att beskriva det i ord riktigt.
Hon har ju sin egna säng, faktiskt sitt egan rum,
Men eftersom det var sååå länge sen hon var hos mig senast så sov hon hela natten brevid mig :)
Inte en enda gång vaknade lillan, hon var helt slutkörd, haha, likaså vovvarna :P



Dom har så otroligt kul tillsammans och det värmer i hjärtat att se,
Kan sitta och leka med henne i timmar, liksaså pojkarna, dom avgudar henne!
 
Denna lilla tjej, hon får hela min värld att lysa upp, hur mörk den ens känns.
Hon får mig alltid att skratta och se så mycket mer, barn är otroliga!
Men hon är något alldelses speciellt..
Hon tog mitt hjärta med storm första gången vi sågs.
Är så glad och tacksam över att ha denna lilla tjej i mitt liv.
Bara av att skriva detta så ler jag, stort också och får en varm känsla i kroppen :)
- Kärlek!

(Blev tyvärr inga nya kort denna gång, hann inte med det :P )

Och nu sitter jag här hemma med mina små gryn..
Kikar lite på TVen och lite på datan som ni märker..
Ska väl bara ta det lungt och samla lite kraft och ihop mina tankar.
Blev så hemskt tomt här hemma efter jag lämnat Lillan.. ♥



Ha en Trevlig Lördagskväll allesammans!

När jag slår upp mina blå en dag som denna så vill jag bara vända mig om och dra täcket över huvudet igen,
Men det går ju inte med två gofisar som då också vaknar och vill ut.. NI får mig att andas ♥
Jag vet inte varför det var just idag som ångesten tog ett stadigt grepp om mig såfort jag öppnade ögonen,
Det var faktiskt ett bra tag sen nu som jag vaknade med den väntande på sängkanten,
Men där satt den jäveln och väntade på mig! - Just idag..

Bjuder på en bild från igår..


Är nånting på gång att hända som jag innerst inne i vanlig ordning brukar känna på mig?
Nää, jag vill inte veta nånting.
Det är en sån dag då jag bara vill krypa ner i ett svart hål och gömma mig för världen.
Kanske går det över snart, jag hoppas på det, men greppet verkar vara hårt idag.. Puh!
Idag är inte min dag helt enkelt..

En positiv sak med dessa dagar är att jag brukar kunna skriva hur mycket som helst!
Texter och låtar blir klara och jag får ur mig TONVIS med skit, känslor och jag försöker vända ångesten till nå positivt.
Har dock inte försökt mig på nåt än, det kommer av sig själv, kan inte tvinga ur mig nånting,
Men jag vet, jag känner hur det bubblar inom mig, det är dags snart, innan jag spricker.
Vägrar fälla en enda tår, jag absolut vägrar, inte denna gång, nej nej, inge mer nu!

Påtal om ångest och humörsvängningar som går i taket för att sen gå ner i botten,
Var hos läkaren igår..Efter mycket talade fram och tillbaka så gick jag halvt som halvt med på,
Att testa yttligare en ny medicin. - Post Traumatisk Stress - Det är tydligen den nyaste diagnosen. Hmm..*
Det hade jag aldrig nånsin kunnat tänka mig faktiskt.
Tog inte första tabletten igår, vilket jag skulle, jag är allvarligt rädd för dessa mediciner och alla dess biverkingar,
Har nog testat dom flesta och tillslut gavs det upp.. Till nu.. Tog skiten imorse iaf, får väl se om det gör nån skillnad.

Nej, nu ska jag ringa till min älskade mormor och tacka för hennes brev idag..
Jag älskar dig, om du bara kunde ana hur mycket.
Hon hade även skickat med mammas baby-uppgifter och en fin present, bara sådär från ingenstans ♥
Tack Mormor..Tack för att du finns.

Saknar dig mer än nånsin..  Kom tillbaka..

Alla bär omkring på känslor, djupt inom sig.
Vissa delar med sig utav dom, vissa döljer dom.
Det kan handla om precis vad som helst egentligen.
Minnen, kärlek, sorg, förvivlan, lycka.
Ja, precis vad som helst..
Om du läser detta och säger att du inte har några djupa känslor, då lever du i förnekelse.



Jag ska öppna upp mig och berätta för er om en del av dessa känslor jag bär omkring på.
Jag vädjar till alla att inte dömma andra för fort, eller gotta sig i andas smärta,
Isåfall, gör det någon annanstans, men absolut inte här.

Okej, då kör jag på, tar ett djupt andetag och låter mina händer fritt flöda över tangenterna..

Jag bär ständigt omkring på en rädsla, en smärtsam rädsla att inte duga eller räcka till.
Att aldrig nånsin vara tillräcklig, bara precis som jag är, den jag är.
Denna rädsla gör mig väldigt och överdrivet osäker.
Kanske visar jag inte denna sida för många, nej, för det är en av mina djupa känslor.
En rädsla så stor med sådan enorm kraft och makt över mig.
Det styr mig ständigt, i nästan allt jag gör.
Denna känsla har även fått mig att förlora människor som betyder så otroligt mycket för mig,
Och jag kan aldrig förlåta mig själv för att jag lät osäkerheten ta över och svepa bort det jag höll kärt.



Lite i detsamma med denna känsla så växer en ännu större rädsla inom mig,
- Den reser sig, den stegrar.
Tilllit..Jag vågar inte tillåta mig att lita på ett enda ord någon säger till mig.
OM jag en gång låter mig själv lyssna, ta åt mig och känna lycka över några simpla ord,
Så slutar det ändå alltid på samma sätt igen.
Jag är nog ständigt inställd på att bli sårad och sviken.
Så varför då lyssna för att sedan gå i tusen bitar?
Eller varför TRO på vad folk säger då det så lätt kan tas tillbaka?
Ord är lätta att säga, att visa handlingar är svårare.

Jag kräver så gott som aldrig det jag egentligen är värd,
 För jag anser inte att jag förtjänar det.
Önskar mer än allt att någon kunde se mig för den jag är,
 Se igenom allt och rakt in i min själ.

*Jag vet också att det finns nån enstaka person som kan göra detta, se rakt igenom mig.*

Och varför tycker då inte jag att jag förtjänar att vara lycklig och må bra?
- Det har jag inget vettigt svar på.
Tror att jag bannar mig själv så förbaskat för allt som hänt i mitt liv,
För alla förluster, alla svek och framförallt saker jag kunde gjort, men inte gjorde.
Jag vill bara känna mig fri, leva mitt liv på det sätt jag vill göra men jag kan inte.
Tycker inte synd om mig själv, det gör jag verkligen inte, tvärtom! - Jag lever ju!

Men jag anser att detta är ett viktigt ämne att våga ta upp.

Jag hoppas och ber att ni därute som läser detta, att ni har någon som lyssnar er,
På era känslor, rädslor och hjälper er att komma över det och hitta lyckan i livet igen.
Låt ingenting stå i din väg, du är värd allt det fina som du ser omkring dig och som du önskar dig så.
Låt aldrig nånsin någon annan tala om för dig vad du är värd och inte värd, du är alltid värd det bästa! ♥

-Vad du än gör,
..Släpp aldrig taget om den personen som får dig att skratta och må bra..


Jag gjorde det misstaget.

Halloj allihopa!

Haha.. Tyckte bilden var lite smått skoj ;)


Är det någonting speciellt ni vill läsa om här så tipsa mig gärna om ett ämne.. :)
Det var ju ett tag sedan jag bloggade nu så jag måste erkänna att jag har tappat "stinget" lite, hehe..
Men har ni några önskomål så är alla förslag välkomna!
- Det kan bli riktigt kul!

Återkommer lite senare, måste verkligen försöka äta nånting!

Tjing så länge! ♥

Guuuud så jag har saknat att blogga, tror det inte ens finns ord att beskriva det med!
Men min data-skärm bestämde sig plötsligt för att dö.. :´(
Har äntligen fått tag på en annan skärm som nu sitter kopplad till min laptop så nu är jag tillbaka..



Undrar om jag har några läsare kvar vid det här laget, men det återstå att se.
Jag skriver mestadels för att ventilera allt som snurrar hysteriskt i och omkring mig.
Mycket, väldigt mycket har hänt, dock inget jag tänker skriva om här.

Livet ser inte alls ut som förr, allt är annorlunda, precis allt men än står jag på benen.. (Knappt iallafall)
Kan säga så mycket att denna sommar inte alls blivit som jag hade tänkt mig.
Nog om det nu.

Hur har eran sommar varit hittills?


Jag har faktiskt inte gjort nånting speciellt roligt alls denna sommar, helt sanslöst!
Men jag och dom små pojkarna har väl hittat på lite saker då och då.. ♥
Sommaren är ju inte slut ännu dock men jag har inte riktigt suget efter att göra något storslaget.

Har tänkt att jag nu ska börja skriva igen, har hur mycket som helst i skallen som verkligen skulle kunna bli något väldigt bra utav! Det är iallafall min personliga åsikt. Älskar att skriva, uttrycka mig med ord som bildar meningar som sedan får en sådan betydelse.. Ja, jag ska garanterat börja igen, lika seriöst som jag tog det förr.
Min egna terapi..



Take care! ♥