coxiq

Alla bär omkring på känslor, djupt inom sig.
Vissa delar med sig utav dom, vissa döljer dom.
Det kan handla om precis vad som helst egentligen.
Minnen, kärlek, sorg, förvivlan, lycka.
Ja, precis vad som helst..
Om du läser detta och säger att du inte har några djupa känslor, då lever du i förnekelse.



Jag ska öppna upp mig och berätta för er om en del av dessa känslor jag bär omkring på.
Jag vädjar till alla att inte dömma andra för fort, eller gotta sig i andas smärta,
Isåfall, gör det någon annanstans, men absolut inte här.

Okej, då kör jag på, tar ett djupt andetag och låter mina händer fritt flöda över tangenterna..

Jag bär ständigt omkring på en rädsla, en smärtsam rädsla att inte duga eller räcka till.
Att aldrig nånsin vara tillräcklig, bara precis som jag är, den jag är.
Denna rädsla gör mig väldigt och överdrivet osäker.
Kanske visar jag inte denna sida för många, nej, för det är en av mina djupa känslor.
En rädsla så stor med sådan enorm kraft och makt över mig.
Det styr mig ständigt, i nästan allt jag gör.
Denna känsla har även fått mig att förlora människor som betyder så otroligt mycket för mig,
Och jag kan aldrig förlåta mig själv för att jag lät osäkerheten ta över och svepa bort det jag höll kärt.



Lite i detsamma med denna känsla så växer en ännu större rädsla inom mig,
- Den reser sig, den stegrar.
Tilllit..Jag vågar inte tillåta mig att lita på ett enda ord någon säger till mig.
OM jag en gång låter mig själv lyssna, ta åt mig och känna lycka över några simpla ord,
Så slutar det ändå alltid på samma sätt igen.
Jag är nog ständigt inställd på att bli sårad och sviken.
Så varför då lyssna för att sedan gå i tusen bitar?
Eller varför TRO på vad folk säger då det så lätt kan tas tillbaka?
Ord är lätta att säga, att visa handlingar är svårare.

Jag kräver så gott som aldrig det jag egentligen är värd,
 För jag anser inte att jag förtjänar det.
Önskar mer än allt att någon kunde se mig för den jag är,
 Se igenom allt och rakt in i min själ.

*Jag vet också att det finns nån enstaka person som kan göra detta, se rakt igenom mig.*

Och varför tycker då inte jag att jag förtjänar att vara lycklig och må bra?
- Det har jag inget vettigt svar på.
Tror att jag bannar mig själv så förbaskat för allt som hänt i mitt liv,
För alla förluster, alla svek och framförallt saker jag kunde gjort, men inte gjorde.
Jag vill bara känna mig fri, leva mitt liv på det sätt jag vill göra men jag kan inte.
Tycker inte synd om mig själv, det gör jag verkligen inte, tvärtom! - Jag lever ju!

Men jag anser att detta är ett viktigt ämne att våga ta upp.

Jag hoppas och ber att ni därute som läser detta, att ni har någon som lyssnar er,
På era känslor, rädslor och hjälper er att komma över det och hitta lyckan i livet igen.
Låt ingenting stå i din väg, du är värd allt det fina som du ser omkring dig och som du önskar dig så.
Låt aldrig nånsin någon annan tala om för dig vad du är värd och inte värd, du är alltid värd det bästa! ♥

-Vad du än gör,
..Släpp aldrig taget om den personen som får dig att skratta och må bra..


Jag gjorde det misstaget.