coxiq

Jag blir så knäpp på mig själv ibland.. - Jag och mitt samvete..
Även om någon sviker och sårar mig så grymt hårt gång på gång,
Så vill jag aldrig vara den som gör detsamma tillbaka.
Och när jag väl sätter ner foten och säger - STOPP!
Ja.. Då blir det tyst.. Ett tag..



Sen piper luren och man får ett sms.. Och sen ett till.. Det hugger i mig!
Jag har sagt att jag inte tänker höra av mig mer, att det sista smset var det alldra sista.
Men när jag får dessa mess så känns det plösligt som jag är "tjuven i dramat" - " jag som gör fel som inte svarar"
Visst, klart jag vill svara .. Men är så rädd att det blir samma visa igen och det orkar jag inte heller.
Äh, jag blir helt snurrig i skallen och det svider i både bröst och mage,
Vad är rätt, vad är fel?
- Finns det nåt rätt och fel i detta ens?



Jag är ingen elak människa och definitivt inte en person som vill göra någon besviken eller känna sig bortglömd.
Detta gäller ju självfalllet en person som jag bryr mig om, annars hade jag inte ens suttit här nu.
Men på nåt sätt så känns det som om..
" -Det jag läste nu, det är inte tillräckligt.. "

♥ Sprid kärlek, Vänskap & Lycka omkring er allihopa! ♥


Önskar att det inte var såhär men man måste vara rädd om personer man bryr sig om,
Man måste våga ge lite tillbaka, man måste våga ta en chans.

Jag säger det en gång till,
- Ord är lätta, handlingar är svårare..

Godnatt alla kära läsare och tack för alla söta goa komentarer, blir lika lycklig varje gång :)

Lot´s of Love