15 år..

Mjo.. Vet inte vad jag ska säga om denna dag alls.. Den börjar inte bra iallafall.. Upptäckte mig själv ligga i soffan och stirra ögonen ur mig på fotot av mamma.. tårarna rann som aldrig förr.. Men så är väl livet, vad ska jag göra? Jag kan inte ändra på det som skett hur gärna jag än vill, tyvärr.. skulle göra vad som helst för att få dig tillbaka.. Vid den här tiden för 15 år sen satt jag på en polisstation, ursch.. Vill inte ens tänka på det.. Vila i frid Mamma, Sabina Lindskog!  

Saknar Stefan.. Hur mycket som helst.. Önskar att du bara slapp den där skiten och kom hem NU! Men kämpa på mitt hjärta!

Nu ska jag lägga mig i sängen å glo på en film och fördriva tiden på den här hemska dagen.. Hej

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0