Saknad...

Jaa det är inte alls roligt att sakna.. har ett antal att sakna, Stefan först och främst, men nu närmar sig 15års dagen då min mor blev bragd om livet.. Jag HATAR verkligen April månad.. humöret går upp och ner, mardömmarna återvänder, minnen som flaschar förbi, ljudet av.. aa otäcka saker.. Det är fruktansvärt att vara ensam då.. jag har juh hundarna iaf.. men jag saknar stefans trygghet.. vet inte alls hur jag ska klara av 14-15 april i ensamhet. den natten som förändrade mig och hela mitt liv och nu får jag spendera den ensam.. Det skrämmer mig, Ja, jag erkänner, det skrämmer skiten ur mig.. vet inte alls hur jag ska ta mig igenom det.. Har inte heller någon som jag riktigt kan be att komma och spendera den natten med mig heller, det skulle vara stefan men det är inte möjligt nu, inte ens möjligt att ringa honom om det är kris.. fy.. det vänder och vrider sig i magen när jag tänker på de.. och självklart kommer tårarna nu oxå.. :(
Varför skulle det hände just henne???!!
Varför skulle jag få se och höra det jag gjorde???
Det finns ingen gud.. ingen gud skulle utsätta ett barn för det.. INGEN!
Hon var ju min mamma ! Hon skulle finnas under min uppväxt, hon skulle lära mig saker, hon skulle natta mig på natten (Inte nån främling som jag inte ens känner)
Hon skulle forma mig till att bli lika fin person som henne själv.
Och så kommer det ett moster och sliter henne ifrån mig!?! Varför?!?!?!

Varför är livet så orättvist?
Hon var en snäll, omtänksam, glad person som alla älskade, Hon hade hela livet framför sig, hon vart bara 30 år gammal.. Känns som en dröm, en hemskt fruktansvärd mardröm alltihopa.. det kan inte stämma.. Jag kan inte acceptera, jag får aldrig reda på hela sanningen och det kväver mig, det äter upp mig innifrån.
Är det för mycket begärt att iaf få veta exakt vad som utlöste detta?
Varför han tog min Mor ifrån mig ... snälla jag vill bara veta varför, vad var det som fick detta att ske?
Va man nog, lyft telefonen, slå mitt nummer och en gång för alla, SÄG MIG SANNINGEN, Jag BER dig, förstå hur sjukt, Jag BER min mammas mördare.. Det är DU som ska BE mig ditt as!




                                                                                  Mamma

Jag saknar dig så otroligt mycket, det går inte en dag utan att jag tänker på dig, stirrar på kortet som jag har inramat som står i vår bokhylla här hemma. Du var så vacker. Önskar att jag kunde vrida tillbaka tiden och rädda dig, snälla förlåt mig, jag var så liten, jag förstod inte. Jag förlåter aldrig mig själv för det.. Att jag inte kunde rädda dig ifrån honom.
Jag älskar dig mamma, en kärlek som aldrig nånsin kommer att dö ut! Du lever igenom mig och jag försöker göra dig stolt. Men det är svårt sen du plötsligt bara var borta. Förlåt mig för alla mina misstag, snesteg och synder.
Att det gått 15 år.. Det är så svårt att förstå.. känns som det var igår..Jag vet att jag förträngt en hel del men minnerna börjar komma tillbaka, du ska få din rättvisa, på rätt sätt. Du var en god människa och förtjänade inte detta.
Jag ville bara skriva några rader för att hedra ditt minne, du är inte glömd, du kommer aldrig att glömmas, liksom han aldrig kommer att förlåtas. Jag älskar dig så oändligt, snälla ge mig lite kraft att klara av dom här dagarna ensam.
Jag är stolt över att vara din dotter, Jag är stolt över att ha en ängel till Mor.. Vila i frid vackra Drottning..
Massor av pussar, kramar och ton av kärlek till din från DIN Dotter..



Mamma i solen med ett leende på läpparna, det värmer i mitt hjärta.<3

R.I.P Jag älskar dig ..


Se så vacker hon var, Den vackraste kvinna jag skådat! <3

Vila i Frid.. Jag älskar dig!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0