Oroväckande Samtal

Det var precis det jag fick ang min pappa.. Jag vet att jag skrivit här i bloggen att han ska lämna mitt liv och det är faktiskt ingenting jag ångrar men  han är ändå min pappa, mitt kött och blod.
Just nu vet jag knappt vad jag känner, är helt förvirrad, en del av mig vill bara falla ner i gråt.


Pappa , pappa, pappa.. Varför ?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0