coxiq

Fick precis ett sms utav en barndomsvän som betyder mkt för mig, även om vi ses allt mer sällan så älskar jag henne och vill kunna finnas där som tidigare. Hur som helst så fick jag detta sms som skrämde skiten ur mig rent ut sagt! Men jag tror jag fick upp min vän på rätt spår igen..Och om inte, så kommer jag fortsätta kämpa..


Jag ligger på botten,
Blickar upp och sträcker mig efter livet men vågar inte ta klivet.
Ta mitt liv, men ta inte mina droger,
Alla ställer mig fett med fråger,
Varför gör du såhär, du är ju så fin?
Ja må va fin men lider pin.
Finns det någon som förstår min smärta?
Jag orkar inte bära detta i mitt hjärta.
Jag saknar dig min vän,
Jag skriker efter ditt stöd.
Vill se ditt vackra ansikte innan min död...

gaah, sluta sluta sluta!! Snälla gumman, du klarar detta, klart att det är tufft, det är svårt, det är ett rent HELVETE men du KAN och SKA klara dig ur det. Jag lovar att hjälpa dig, jag lovar att stötta dig men det största jobbet ligger hos dig själv.
Är du redo?
Vill du detta?
Jag vet svaren, jag kan läsa dom i dina ögon men ser du det uppenbara själv?
Hur stark du egentligen är?
Du har bara valt den vägen som man lätt väljer utifall man vill slippa all smärta, alla minnen och den hårda verkligheten.
Men nu är det dags att ta tjuren vid hornen, stå inte längre och slå pannan blodig emot en vägg.
Kom igen nu, stumpan.. Du VET och Jag VET att du kan, du klarar detta.
Detta är bara rädsla, ingenting som kan skada dig, en rädsla för vad som väntar bakom nästa dörr.
Dörren där det verkliga livet väntar.
Du har nyckeln, se bara till att samla tillräckligt med kraft till att öppna den..


Kämpa på nu och visa dig själv hur fint livet faktiskt kan vara, utan tillsatser ♥

Jag älskar dig!