coxiq

Ibland önskar jag att jag kunde styra mina känslor & tankar,
Vad lätt livet då skulle vara..

Jag känner mig just nu som en plågad själ.
Det smärtar, det gör ont.
Försöker att tänka på något annat men tankarna har slagits sig till ro i mitt huvud.
Mitt humör kan svänga så fort, det är så tungt.

Jag är inte arg, inte alls sur eller nåt sånt.
Mer som en sorg..
Blir dömd på förhand - Utan att ha en chans att visa vem jag är..
Det tär på mig, jag tappar lusten till allt,
T.om tårarnar är här och tränger sig på.

Varför skulle det bli på detta sätt?
Varför skulle detta drabba oss? - Det har inget med oss att göra egentligen.

Jag önskar att folk ser mig för den jag egentligen är,skapar en egen uppfattning och inte lyssnar på andras..
Speciellt inte på folk som aldrig ens träffat mig, hur mkt kan man då veta om mig?

Du fick veta mer än dom flesta och nu ska den relationen bort.
Jag har öppnat upp mig, du med.. Öppnat både hjärta & själ.
Skönt var det att ha någon som förstod men nu finns det inte kvar.
Känns så otroligt trist och det gör mig uppriktigt sagt riktigt ledsen.


Ville bara få ur med lite av det som tynger mig nu.. Och nu ska jag alltså sova?
Med denna känslan i kroppen?
det får bli en film i sängen.. Jag är trött i kroppen men mitt psyke går på högvarv nu.

Vad kan jag göra åt detta?
Kan jag ens göra nånting alls?
Varför ställer jag frågor jag aldrig komer få svar på?

Så känns det just nu i min värld.


Älsklingen min ligger här brevid, han sover.. ska gosa ner mig nu.
Titta lite film och försöka lura mina tankar.

Godnatt!