coxiq

Penny:
Jag blev så otroligt rörd av att läsa på aftonbladet om vad du varit med om. Tårarna rann så jag knappt kunde läsa klart. Men du verkar ju så otroligt stark som har tagit dig vidare och ser en ljus framtid. Jag tror verkligen att du är en stor hjälp för många som kan se att det går att ta sig vidare, trots att det händer fruktansvärda saker omkring en. Och jag är säker på att din mamma alltid finns där hos dig för att vaka över dig :) MVH en ny bloggläsare



Hej Penny!

Jag tänkte svara dig direkt här i bloggen eftersom du själv inte har någon blogg,
eller iaf inte lämnade den adressen, så jag hoppas att du läser detta :)
Först och främst så vill jag tacka dig,
För att du tog dig tiden att läsa & även kikade in här på bloggen :)
Jag är djupt tacksam över dina varma ord,
Och din tro om att min historia kan vara till stor hjälp för andra människor,
Som kanske inte har någon dom kan vända sig till,
Eller inte någon dom vågar lita på,
Och inte våga berätta om sina känslor och tankar omkring sitt liv.

Det är just därför jag tillslut gick med på att göra denna intervjun med Aftonbladet,
Just för att visa att det finns ljus i tunneln,
Även om det känns som en evigt lång och krokig väg dit. 
Men man får inte ge upp, varje gång man ramlar så är det bara att resa sig upp igen och kämpa vidare,
för sin egen skull, man måste våga tro på sig själv och att man klarar det.
Det är svårt, det är tufft, det är tungt, det gör ont och det tar tid,
Men det är värt det - Du är värd det!
Det är värt allt blod, allt svett och alla tårar i slutändan,
Då man klarat sig och kan blicka tillbaka.

Jag sörjer alla dom som kände att dom inte hade kraften att kämpa sig hela vägen fram.
Och jag vill finnas för dom som fortfarande kämpar på för att nå ljuset i framtiden.
Hoppas verkligen att denna del utav min historia,
Fick någon att sträcka på sig,
Finna lite extra kraft och mod inom sig, det är det viktigaste,
Att detta hjälpte någon.



Haha, jag är också helt övertygad om att hon är med mig varje dag,
Varje steg jag tar, hon har nog aldrig lämnat min sida,
funnits vid mig när mitt liv var upp och ner vänt och jag levde i en sjuk mardröm,
Men också dom gånger jag varit som lyckligast..
Hon finns i mitt hjärta och aldrig nånsin kommer hon att försvinna därifrån.
Vackra människa, goda kvinna, underbara mor.. Varför just hon?
Det är en fråga jag ofta ställer mig själv men inga svar kommer att ges.
Är övertygad om att hon vill att jag lever mitt liv så lyckligt som jag bara kan,
Och gör det bästa utav alltihopa jag upplevt.
Men en sak ska alla veta och det är att det går inte en endaste dag,
Utan att en tår rinner ner för min kind,
I sorg efter min älskade mamma, Sabina ♥
Så jag kanske inte är så stark egentligen, jag kanske bara är j*kla envis,
Och har bestämt mig för att göra henne stolt där på andra sidan,
Där i hennes paradis..

Var rädd om dig, Tjejen!
Och massa kramar till dig! ♥