Finns det inget stopp i människor?

Jag blir så besviken, så ledsen men samtidigt så j*vla förbannad!
Varför händer detta om och om igen?
Svek och lögner.. Nej fy fan!

Känns som man lägger ner snart, jag har också gränser som jag inte vill att folk passerar, är det så svårt att förstå?

Neeej, det här tog nog knäcken alltså.. :(


Så mycket betyder jag, så mycket uppskattas jag.

Tack så mycket för kniven i ryggen.. Tack Tack..

Nu ska jag ta mig en tur med Ceros och fundera över allt och inget, kanske bara få vara, bara få andas ut och försöka finna min ro i kroppen igen för den är bortblåst nu.

Tänker inte låta mig knäckas, nej, aldrig! Över min döda kropp!


Ärlig, tillgiven, underbar och så otroligt älskad ♥


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0