coxiq

STOPP STOPP STOPP NUUUU!



Det är alldelses för mycket för mig nu..

Tänker istället focusera mig på Ceros och mig själv ett tag framöver, känns som jag verkligen behöver det just nu. Jag behöver lugn och ro i min själ.
Vill inte tillåta någon alls att föra in stress och oro i mitt liv nu, jag är klar med sånt nu!

Vill omges utav lugna och stabila individer just nu, endast.
Eller så vill jag bara vara ensam, med Ceros såklart för han är lugnet själv..


Jag söker ..
 i mitt liv..


Har precis kommit in efter en promis med grabben min , dvs Ceros, Vi gick inte så länge nu, tar en mkt längre promenad lite senare.. Han gjorde sitt iaf.. Jag kunde inte släppa allt och bara vara så då tar vi en längre lite senare så jag kan mysa ordentligt med honom på promenaden.. Jag älskar dom stunderna, det är våra stunder, bara våra..

                           



You and me...




Hej så länge!

Skulle inte tro det .. Nope!



************************

Hade en trevlig dag tillsammans med Karin & hennes Pappa,
Underbara människor det där, till miljoner!

Tog Ceros på en långis i snöfallet,
Gick och funderade, klurade och bara va.
Så avslappnande, bara jag och han.
Lugnet i kroppen,
Ro i själen.
Älskar det!



Nu ligger jag i sängen med Ceros på min fötter..
Han är bara för mys den där Ceros ..
Både han och jag är trötta nu.
Tror jag ska bädda ner mig,
Slå på en film och somna in.
Sova bort all skit som snurrar omkring mig.
Vem har orken till allt hela tiden?
Inte jag iallafall, inte på långa vägar.

Jag är den jag är,
Passar inte det så är det inte mitt problem.

Nu ska jag mysa ner mig riktigt ordentligt med Cerosgubben.

Godnatt!

Vart har alla komentarer tagit vägen ? :(

Ibland blir jag så trött!
Dom flesta olyckor som händer hundar emellan - En stor hund högg en liten hund!!! *Katastrof*




Tar ett exempel som fick mig att tänka till:

Jag är på morgonpromenad med Ceros (idag), han går fint och lydigt fot vid min sida..
På håll ser jag 2 små hundar, nån mops av sån slag, I don´t know.
Vi går lungt framåt och närmar om dom små och deras husse.
När vi är ca 20 meter ifrån dom så börjar dom att skälla, morra och hugga hysteriskt i luften efter Ceros (!!!!!),
Ceros tittade lite och gnydde (allt litet är gulligt enligt honom).. Hur som helst så var hundarna totalt galna!
Ceros gick fortfarande fot och hade ingen som helst tanke på att skälla, morra, resa ragg eller nåt liknande tillbaka även fast dessa hundar verkligen utmanade honom.
Det som störde mig var att ägaren inte ens tillrättavisade sina hundar?!!

Vi går iaf förbi och går vidare på våran promenad, påväg hem så möts vi återigen, men denna gång på närmare avstånd, Ceros går fortfarande fot vid min sida, även på sida om mig som var emot dessa hundar, jag blockerade alltså inte honom med mig själv emellan, återigen fast 10 ggr värre gör dessa hundar kraftiga utfall emot Ceros som bara går lungt förbi, denna gång tittar han inte ens åt dom.. Var väl kanske inte värt att bry sig i enligt honom ? :)
Men även denna gång så får hundarna ingen som helst tillrättavisning! INGEN! Hundägaren stannar istället och tittar på Ceros medans hans hundar är totalt galna.. hmm.. Kan inte förstå?



Om någon av mina hundar så mycket som "muffar upp sig" emot en annan hund även på avstånd så bryter jag det beteendet med det samma! Det är inte okej! Dom får inte bete sig så mot någon hund.. Nu var det väl lite tur att det just Ceros jag hade med mig , för Boss hade nog blivit mer eller mindre tokig utav detta bemötande, men dom är så olika våra hjärtan. Men OM jag nu hade haft Boss så hade jag tillrättavisat honom, om en lätt tillrättavisning inte räcker, då får han helt enkelt lägga sig ner och visa underläge innan vi fortsätter promenaden, det är inget som skadar hunden, tvärtom, HUNDAR BEHÖVER GRÄNER OCH REGLER!

Så vad tror ni, hur många ggr är det faktiskt ägaren fel att deras lilla hund blir biten av en större hund?


Just pga att dom inte bestämt säger ifrån till sin hund, att utmana någon annan är icke okej.. Det är bara ett bevis på att hundärgaren inte alls är flockledaren, tvärtom, hunden/hundarna har tagit över..

Påstår inte att våra hundar är perfekta, absolut inte,
Men dom har iaf regler och gränser,
Vilket gör att dom mår BRA!

Nej nu ska jag fortsätta med min städning och påbörja lunch.. Ha en toppen dag!

Kraam 
        

Jag är så trött, så less på folk som inte har nåt eget liv och kastar anmälningar omkring sig som om det inte vore nånting.. Det är GROVA anklagelser och jag känner mig så förbannat kränkt! Vad i helvete lixom?
Vad är det för fel på en människa som ljuger ihop riktigt sjuka historier ? Och dessutom inte ger sig? Det har gått 1 år.. Det tog en vecka, det blev nedlagt av Gävles värsta åklagare.. En sån åklagare som inte ens släpper en P-böter typ.. Då kanske ni hajjar hur jävlig han är? Aja, han la iaf ner allting för ett år sen och nu har människan ÖVERKLAGAT hos en annan åklagare?? Hallå? Vad vill du mig?! Det här känns som en sjuk mardröm, det kan ju inte vara sant?!
Dina lögner kan slänga bort mig i minst 4 års tid!? Har du inget som helst vett i kroppen?
Förra gången sket jag i det men denna gång har det gått för långt och jag tänker anmäla dig tillbaka för både förtal och kränkning.. Helt seriöst, vad tänker du med?

Jag har tidiagre stått åtalad och erkänt det jag gjort utan att blinka, varför förneka nåt jag gjort? Nej, ärligare än så är jag.. Har jag gjort något så erkänner jag det och det vet alla som känner mig. Den gången blev jkag dömd,  jag var bara 16 år men ajg stod för mitt "misstag" !

Men detta är bara fööör mkt! Men jag antar att det kommer bli nedlagt denna gång oxå, men oron man bär på är ändå inte rolig alls :/ Även om jag VET att jag inte gjort nåt, och det vet även DU och dom 2 som var på plats så är det väl inte konstigst att en sånhär sak påverkar en.. Hade det inte påverkat så kan man ju inte vara frisk?

Hoppas det kommer kännas bra när det droppas ett brev ner i DIN brevlåda från polisen..
Det här är en av dom sjukaste saker jag nånsin varit med om..

Nej urch för dig människa! Hur kan du sova om natten? Är det pengar du är ute efter så letar du på helt fel plats, tyvärr... Eller är detta personligt? Shit, hela huvudet går på högvarv.. Vad vill du ? Vad vill du? Vad vill du? VAD FAN VILL DU MIG??????

Och NEJ detta är inget jävla skämt och jag kommer inte skriva ut det jag är misstänkt för , för andra gången för det är så sjuka saker att jag inte kan göra annat än att skaka på huvudet.. Sinnessjukt..

Gud va arg jag blir av detta..
Avslutar här..

Varför läser ni min blogg?


Kram

Jag har ingenting att skriva :( Skit tråkigt!

Hoppas ni har det bra därute!



Kraam

Just nu tycker jag att mitt liv är precis det, Trist.
Trivs super med min familj!

 aldrig hända nåt kul? Nåt litet iaf?


Va  fan, jag är bara 22 år gammal.. Lessnat på att bara sitta hemma och glo på helgerna nu för tiden.. !


Nu får jag ta och rycka upp mig och göra någonting åt saken.. Men vad finns det att göra i denna stan utan pengar?



Kan någon komma med något förslag kanske?
Innan jag blir tokig på detta och flyttar lr nåt.. Suck..


Älskar visserligen att mysa hemma men nu känner jag att jag vill UT och träffa folk och umgås på helgerna, annars är ju helgen exakt likadan som vardagen och hur Trist är inte det?


Det gör mig deppig ju.. bläää

I min värld så existerar inte den rätten och jag anser att den rätten inte kan existera i någons värld..


Alla är olika, alla har sina bekymmer, sina egan tvivel och problem.

Vem ger vem rätten att dömma andra människor, dra alla över samma kant pga en diagnos, ett papper?
Nej, ursch den sortens människor som har sådana fördommar klarar jag mig bra utan!


FyFan va jag känner mig både arg, ledsen och hemskt besviken.
Men det är kanske så,


Den man minst anar, eller vad tror ni?



Jag är verkligen för upprörd för att ens kunna skriva något som verkar vettigt för andra som läser så jag tar en pause och försöker att lugna ner min nerver ett tag..

Nu letar jag NYA bloggar att följa.. Just nu följer jag faktiskt bara 2 stycken :S Och dom tycker jag är toppen bra! Men vore kul med lite nya att fylla upp med :)


Några förslag?



Massa kramar

Jag önskar att jag kunde förlåta dig för jag älskar dig så otroligt mycket.


Men det här kan jag inte förlåta, jag kan bara inte, jag vill, jag önskar men det går bara inte. </3

Jag kan inte påstå att jag har speciellt många rädslor fysiskt men hemskt många psykiskt.

* Jag är livrädd för att förlora någon som står mig nära.


* Jag är livrädd varje gång telefonen ringer från dolt nummer då jag tar förgivet att det är ett hemskt besked.


* Jag är livrädd för att släppa in någon fullt ut, öppna upp mig för då blir jag som sårbarast.


* Jag är livrädd för att inte ha gjort allt jag vill ha ut av livet innan det är slut (dock ej rädd för att dö)


* Jag är livrädd varje gång jag lämnar hundarna ensamma hemma då jag tror att det kan vara sista gången jag    ser dom, är därför EXTREMT noga med att tala om att jag älskar dom mest innan jag går, VARJE GÅNG! (Jag springer tillbaka in dom få ggr jag glömt säga det pga stress)!


* Jag är livrädd för att säga hejdå, tänk om det är sista gången vi ses?


* Jag är livrädd för att något ska hända dom jag älskar, speciellt Stefan ♥

* Jag blir skräckslagen när folk inte svarar i telefon efter ett X antal samtal, kan något hemskt ha hänt?

* Jag blir galet orolig när jag inte får tag i min mormor, jag får panik i hela kroppen, blir helt iskall i kroppen och rädslan sprider sig på en sekund, jag kan inte åka dit då vi bor 20 mil ifrån varandra så när hon inte svarar så stannar mitt hjärta upp.


* Jag är livrädd för den dagen då beskeden kommer om att fler av mina anhöriga lämnat oss.


* Jag får panik när någon håller i mig (även på skoj)

* Jag blir skräckslagen när någon håller en hand eller arm nära min hals.


* Jag blir livrädd när jag känner att ångesten är pågång.


* Jag är livrädd varje dag över att få en panikångestattack för när dom väl kommer så är dom EXTREMA!


* Jag är livrädd för dagen då Ceros går bort, bara tanken får mig att falla i tårar, vet inte hur jag ska överleva det, samma gäller Boss, jag kan inte se mitt liv utan dom två.




Vad är era rädslor?

Ja dessa är en del utav mina rädslor psykist, sånt som snurrar i mitt huvud nästan varje dag, iallafall dom flesta punkter. Tänk så mycket man springer runt och oroar sig för!
Aja, vet inte varför jag skrev detta men nu är det redan gjort :P
Eller jo, det beror nog på att jag tidigare inte fick tag i Stefan som ALLTID svarar i luren, har aldrig hänt nånsin i vårt förhållande att han inte svarar eller ringer upp direkt om han missar det. Denna gång hade han olyckligtvis luren på ljudlös och jag hann ringa 10 ggr och få jordens panik här hemma, trodde helt klart att nånting hade hänt, påkörd av en bil?? Jag är för fan sjuk!
Kastade mig tillslut ut med Ceros för att leta (?) :S DÅ ringer han upp, haha.. Och jag bara gråter av rädsla.. Kanske dags att bearbeta dessa rädslor? Tur att man har en förståående make som inte alls tycker jag är kockobeng :) Men det är nog för han redan vet allt jag varit med om som har skapat dessa rädslor.

Nu ska jag sova med min älskling och underbara hundar.


Nattinatt!

Ibland kan jag inte låta bli att undra vad som gick fel, vart det gick fel för dig?
När tog du beslutet att kasta bort ditt eget liv?
Får dålig samvete för all min ilska emot dig, men vad förväntas utav mig egentligen?



Jag hade behövt min pappa sååå många ggr i mitt liv men du fanns inte där, men när du behövde mig så stod jag alltid där och hjälpte dig upp, la dina problem och bekymmer på mina axlar, men tillslut blev det för tungt för mig att bära på. Du är vuxen och styr ditt eget liv, jag har gjort allt jag kunnat för att hhjälpa dig, men att hjälpa någon som inte vill är omöjligt.



Nu står jag utan båda mamma och pappa men DU pappa, du gjorde det valet själv, mamma fick inte välja, hon tvingades att lämna mig ensam i världen, du valde annat framför både mig och min bror. Jag kommer aldrig kunna förstå hur man som föräldrer kan lägga någoting annat framför sina barn.. Ursch, nej..



Jag har väl alltid varit "ensam", iallafall sen mamma lämnade oss.
Födelsedagen, julen, nyår och alla dessa högdagar fick sig en helt annan innebörd - ÅNGEST

Jag saknar lyckan, glädjen, mys med en äkta hel familj..
Jag vill älska Julen, födelsedagar och nyår igen.. Jag vill känna lyckan, glädjen och samhörigheten.

Jag vill vara älskad som jag var utav mamma igen, men vissa saker kan man bara drömma om.

Jag är så lycklig över att ha träffat Stefan, Jag är så lycklig över vårat äktenskap, Jag är så lycklig över våra underbara hundar. Jag är så tacksam för det. Tack för att ni tre alltid finns där och älskar mig ♥



Är det kanske det dåliga vädret som gör att man blrjar tänka i dessa banor?

Orkar inte denna blogg mer nu på ett tag tror jag.
Får se om jag får lust till att börja blogga igen, men just nu känns det jävla pissigt tråkigt faktiskt.
Har mina anledningar men dom håller jag för mig själv.
Kanske kikar in och fortsätter nån dag, lr inte :S
Återstår att se.

Vi får se hur det blir med det !
Ha de toppen allihopa :)


Massa kramar!